Sida 796
Australien.
200
Nordafrika var kufvadt och kalifens fältherre dref sin häst ut i Atlantiska hafvets böljor och tog Allah till vittne på att endast det yttersta hafvet förmådde hindra trons kämpar att längre utbreda dess välde.
Islams öppet uttalade mål var ett världsligt och andligt världsvälde, där all makt var samlad hos kalifen såsom Allahs (Guds) ståthållare och där koran var på en ffång rättesnöre för tron och en for all framtid oföränderligt gällande världslig lagbok. Vid år 700 sträckte sig kalifernas välde från Indiens och det kinesiska rikets gränser till Atlanten. Europa skyddades ännu genom Konstantinopels fasta mnrar för deras angrepp, men skulle snart hotas från en annan sida. Lockade genom inre strider i det västgotiska riket, gingo araberna 711 öfver till Spanien, som de genom ett enda fältslag lade under sitt välde. År 732, jämnt ett hundra år efter Muhammeds död, gingo de öfver Pyrenéerna i afsikt att tvärt igenom hela Europa tåga mot Konstantinopel och efter dess eröfring vända åter till Asien. Men söder om Loire-floden nära Poitiers mötte dem frankerna under Karl Martel med en väldig här, och for första gången drabbade germaniska och arabiska krigare samman i en afgörande kamp. Slaget räddade Europa och kristenheten; araberna måste draga sig tillbaka öfver Pyrenéerna för att aldrig mera störa västerlandets ro. Men i Spanien bibehöllo de sig i öfver sju hundra år, och ännu längre behärskade de med sina flottor Medelhafvet och gjorde sig till herrar öfver dess flesta öar.
Men det vilda trosnitet hade allaredan lagt sig, och segrarne ville i ro njuta segerns frukter. Sedan omnnjadernas ätt omkring 660 störtat Muhammeds frände ÅH - hvarigenom grunden lades till en djupgående, än i dag fortvarande religiös söndring mellan sunniterna och Alis anhängare schiiierna, - flyttades kalifatets hufvudstad till Damaskus, där den förblef vid pass ett århundrade. Efter 750 besteg en ny ätt, abba-siderna, kalifernas tron och förlade sitt säte till Bagdad vid Tigris, ej långt från Eufratdalens gamla kungastäder. Det för alla intryck öppna arabiska sinnet gaf under intryck af dessa lands urgamla kultur upphof åt en helt ny odlingsform, i hvilken väster- och österlandets ande möttes. Efter byzantinska och persiska mönster gåfvo kalif erna åt sitt rike en fast och väl ordnad styrelse. Vid arabernas högskolor vårdades konster och vetenskaper, stadda i förfall inom den öfriga världen, och mången människoandens eröfring skulle gått förlorad, om den ej här tagits i förvar åt kommande slägten. Handel och industri blomstrade, och byggnadskonsten, i hvilken ett lifskraftigt folk älskar att kläda sina högsta tankar i sten, firade här några af sina stoltaste triumfer. På världshandelns område blefvo araberna förmedlare af samfärdseln mellan de mest aflägsna länder i ett omfång, som man ej skådat sedan feniciernas dagar. Deras skepp besökte för första gången det aflägsna Kinas hemlighetsfull^ kuster, ock rika fynd af arabiska - eller, som
Källa: Project Runeberg ·
