Sida 893
Australien.
297
tillfälligt förbund mellan de påfliga och de liberala en resning mot det protestantiska Holland, som slutligen ledde till Belgiens upphöjande till ett eget konstitutionellt konungarike under hertig Leopold af Koburg. Polen, som under den stränge Nikolaus fått svårare dagar, men som dock genom klokt bruk af det mått af själfständighet det fått sig tillmätt skulle kunnat ej obetydligt förbättra sin ställning, grep 1831 till vapen mot de öfvermäktiga ryssarne i hopp om hjälp utifrån. Men denna uteblef, och brist på enhet i ledningen försvårade kampen och bragte de ridderliga polackarne att duka under för s j älf härskaren, som därpå gjorde slut på återstoden af Polens oberoende. I Spanien framkallade Ferdinand VII:s förändring af tronföljden till förmån för sin dotter Isabella efter hans död 1833 ett förbittradt inbördes krig mellan hennes parti och anhängarne af konungens broder Don Carlos. Kring denne slöto sig enväldets och påfvekyrkans vänner, i följd hvaraf den unga Isabellas sak understöddes af de liberala - ett namn, som nu för första gången från Spanien utbredde sig kring Europa - och med deras bistånd slutligen segrade. Äfven i Portugal kämpade de liberala framgångsrikt for en ung drottning, Maria da Gloria, dotter af den till hemlandet återkomne Dom Pedro af Brasilien, mot envålds- och prästpartiet under hennes farbroder Don Miguel. I Italien och Tyskland, som grundligast omstörtats genom den napoleonska tidens strider, hade den därigenom framkallade utbredningen af revolutionens grundsatser om frihet och människorätt ledt till uppkomsten af nationalitetsidén, som kräfde sammanslutning af alla stammar med gemensamt språk till stora politiska enheter. Det häraf framkallade sträfvan det efter Italieos och Tysklands enhet tog sig i det förra landet uttryck i blodiga, men snart undertryckta folkrörelser, men främjades i Tyskland mera med lagliga medel, isynnerhet från' universiteten, och vann där sin första seger 1837 genom stiftandet af den stora tyska t ull föreningen, som med afskaffande af tullgränserna mellan skilda landsdelar genomförde den ekonomiska enheten såsom föregångare till den politiska.
Med Ludvig Filips, »borgarekonungens», tid kan det sägas att det tredje ståndet, medelklassen, kommit till makten i Europa. Det var dess idéer och intressen, som kommit till utbrott i den stora revolutionen, ehuru de mera framskridna elementen snart ryckt till sig dennas ledning, men till makten kom det först efter julirevolutionen. Europas flesta stater fingo nu konstitutionella författningar med ansvariga ministrar och en riksdag med två kamrar. Äfven i England, hvars författning härvid mestadels tjänade till mönster, förde 1832 års valreform därtill, att makten i underhuset öfvergick från den lägre adeln l ill den högre medelklassen. Denna öfverflyttning af den politiska makten i olika händer var följden af en motsvarande öfverflyttning, som långsamt, men säkert gått för sig inoni det sociala lifvet. Där hade rikedomen allt-
Källa: Project Runeberg ·
