Sida 897
Australien.
301
der, som ej likt England och Frankrike redan bildade en nationell enhet, men då dessa sträfvanden för sitt förverkligande måste fordra, att en del stater skulle upphöra att finnas till och uppgå i andra, kommo de naturligtvis att af dessa staters regeringar behandlas såsom samhälls-vådliga och revolutionära.
Den motsats, som sålunda uppstod mellan regeringarna och folken, kom först till utbrott i det alltid lika oroliga Frankrike, som aldrig syntes i stånd att komma till jämvikt efter den väldiga brytningen med det gamla. I riksdagen täflade partierna på öfligt vis om makten, och vid konungens rädsbord satt än den liberale Thiers, än den konservative Guizotj medan konungen själf med knapp nöd undgick upprepade mordförsök af fanatiska omstörtningsmän och här eller där ett uppror kväfdes i sin linda. Ropen på utsträckning af den politiska rösträtten, som knappt tillkom en man på hundra af Frankrikes myndiga befolkning, blefvo allt högljuddare, men mötte hos konungen och Gruizot detta omedgörliga, envisa motstånd, som »mognar revolutionerna och förvånas öfver dem». Missnöjet blef starkare, då dåliga tider inträffade. Februarirevolutionen 1848 utbröt plötsligt och oförberedt, sopade som ett korthus bort Ludvig Filips länge vacklande tron och skrämde honom själf att utan motstånd hals öfver hufvud fly ur landet. Den 24 februari förklarades Frankrike för republik och en provisorisk regering tillsattes, som emellertid skyndade att lugna utlandets farhågor för dess möjliga afsikter att komma revolutionärer i andra land till hjälp. En nationalförsamling inkallades, vald genom allmän rösträtt, och åtskilliga välmenande åtgärder vidtogos till de fattiga klassernas bästa. De dåliga tiderna fortfore emellertid och förvärrades genom den osäkerhet i affärslifvet, som revolutionen ej kunde undgå att föra med sig, och då hjälpen befanns otillräcklig, bröt massornas förtviflan ut i ett vildt uppror, som efter en rasande kamp kväfdes i blod på Paris' gator i juni 1848. De förmögnare klasserna blefvo uppskrämda för en allmän plundring af sin egendom, och på den franska landsbygden föredrog man ännu framför republiken ett upplifvande af det napoleonska kejsardömet, hvars minne hos folket omgafs af en sagolik glans. Kejsarens son var död, och hans anspråk hade gått öfver på brorsonen, den hittills för skäligen obetydlig ansedde Louis Napoleon Bonaparte. Denne, som efter revolutionen återvändt till Frankrike, förstod slugt att begagna sig af folkets stämning, och då på hösten enligt den nya författningen franska folket skulle med allmän rösträtt utse republikens president, blef han till Europas häpnad vald med en ofantlig röstöfvervikt.
Som en löpeld flög den revolutionära rörelsen kring vår världsdel och ryckte oemotståndligt med sig konungar och folk. De tyska fur-starne tvungos att inkalla ett parlament till Frankfurt, som uppgjorde ett förslag till författning för Tyskland såsom förbundsstat med Preus-
Källa: Project Runeberg ·
