Sida 909
Australien.
313
man sig mest den svensk-norske konungen, ocli detta sågs ej ogärna af den barnlöse Fredrik VII, som med vänskapens band var förenad med den ridderlige konung Karl XV, Karl Johans sonson. Till all olycka dog konung Fredrik helt plötsligt den 15 november 1863, och prinsen af G-lticksburg intog Danmarks tron under namn af Kristian IX. Protesterna från hertigdömena fingo eftertryck genom en förenad preussisk-österrikisk härs intåg, och det maktlösa Danmark vek under våren 1864 från den ena ställningen efter den andra, fåfängt väntande hjälp än från västmakterna, än från Sverige-Norge, som troddes genom högtidliga löften från Karl XV vara förbundna därtill. Men från västmakterna kom ingen hjälp, och utan sådan kunde Sverige-Norge icke sätta sin tillvaro på spel genom ett våghalsigt anfall på två stormakter. Karl XV såg sig med blödande hjärta nödsakad att lämna Danmark åt sitt öde, helst äfven Ryssland intog en hotande hållning, och Danmark måste i freden helt och hållet af träda hertigdömena till Preussen och Österrike.
Dessa kommo snart nog i delo om rofvet, som de preussiska rättslärda förklarade med eröfringens rätt höra till de två segrande makterna, med utestängande helt och hållet af hertigen af Augustenburg, som i hertigdömena gick och gällde för den rätte tronarfvingen. Bis-marek såg i Österrikes och Preussens täflan om ledningen inom tyska förbundet det största hindret för Tysklands enhet, och hans plan gick därför först ut på att främja enhetsverket, med godo eller ondo, genom Österrikes aflägsnande. Med öfverlägsen slughet underblåste han tvedräkten, klokt begagnande sig af hertigdömenas oklara rättsliga ställning, ända till dess Österrike på våren 1866 retades till krig, därvid f öl j dt af en stor del tyska småstater. Kriget blef kort, men afgörande. Preus-sarne framryckte med oväntad snabbhet efter en plan, hvars fullständiga framgång för första gången spred glans öfver dess krigsledares, fältmarskalk Moltkes, namn. Den afgörande seger, som den gamle konung Wilhelm i juli 1866 vann vid Sadowa i Böhmen, gjorde slut på kriget, och då preussarne efter segern ryckte framåt mot Wien, skyndade sig Österrike att underhandla om fred. Ett mästerdrag af Bismarck var att han lyckats afsluta ett förbund med Italien, som samtidigt anföll Österrike från söder. Italienarne blefvo väl slagna, men gåfvo preussarne friare händer, i det de sysselsatte en stor del af Österrikes stridskrafter. Till tack därför kom Italien vid freden i besittning af Venetien, som Österrike måste afträda. För öfrigt minskades ej dess besittningar, men det måste samtycka till tyska förbundets upplösning och ersättande med ett fast sammanslutet nordtyskt förbund under Preussens ledning, till hvilket äfven de sydtyska staterna trädde i en mycket nära förbindelse. Hannover, Kurhessen, Nassau, staden Frankfurt och Schleswig-Holstein införlifvades med Preussen, som intog en alldeles öfver-mäktig ställning i nordtyska förbundet och i hvars hufvudstad en efter
Källa: Project Runeberg ·
