Sida 922
Australien.
Litteraturhistoria.
Poesiens väsen och arter.
l vidsträcktaste mening är litteraturhistorien en historisk framställning af alla den mänskliga andens i skrift affattade alster, så väl af dem, hvilka tillhöra den vetenskapliga eller fack-litteraturen, som af dem, hvilka äro att räkna till alstren af den diktande fantasiens verksamhet, diktkonsten eller skönlitteraturen.
Strängt taget, omfattar dock litteraturhistorien endast det senare slaget litteratur, så att man snarare kunde kalla den poesiens historia än litteraturens historia. Ämnets ofantliga utsträckning gör äfven denna begränsning nödvändig. Särskildt i en kortfattad framställning söm denna tvingas man att iakttaga den. Vår föreliggande skildring af de olika landens litteratur kommer därför endast att omfatta den egentliga skönlitteraturens eller poesiens historia.
Poesiens historia är alltså en framställning af den poetiska litteraturen eller skönlitteraturen hos olika folk och under olika tider. Som sådant upptager den äfven folkpoesien, men förnämligast sysslar den med poesien som verklig konst, de af bestämda, namngifna författare skrifna diktverken.
Som allt annat mänskligt bildar emellertid poesien ej något för sig afslutadt, själfständigt. Den har sitt samband med, är endast ett uttryck för kulturen i dess helhet. Poesiens historia måste därför stå i samband med och vara grundad på kulturens historia i allmänhet. Då emellertid denna öfversikt, som endast har till syftemål att ge en öfverblick af de poetiska alstren, ej kan inrymma någon förklaring af villkoren för deras framträdande, måste denna kulturhistoriska grund, som är meddelad i andra delar af arbetet, anses förut bekant och de anknytningar till den, som förekomma, göras ytterst kortfattade.
Poesien som konst går mycket långt tillbaka i mänsklighetens historia. Liksom det hos alla folk, på hur låg grad af utveckling de än må stå, finnes spår af folkpoesi, så uppträder, så snart ett folk nått någon grad af kultur, också konstpoesi.
Poesien är den konst, som är ett alster af den diktande fantasien; dess mål är att med språket som medel framställa bilder af lifvet, så väl det yttre som det inre, sedda genom mediet af den diktande konstnärens personlighet. Poesien är således den af konsterna, som är klarast, ty språket anknyter sig till medvetandet; poesien talar därför äfven till förståndet, ej endast till känslan som musiken eller före-
Källa: Project Runeberg ·
