Sida 924
Australien.
328
de grekiska herderoinanerna. Den moderna realistiska romanen stammar dock närmast från Spanien.
Romanen är antingen öfvervägande situationsroman, där hufvud-vikten ligger på de yttre tilldragelserna (intrigen), eller karaktersroman, hvari de handlande personernas k ar aktersutveckling mest uppmärksammas. Alltefter de ämnen den behandlar kan man dela den i fyra arter, som dock stundom öfvergå i hvarandra. Dessa äro den historiska romanen, äfventyr sr omanen, sensationsromanen och sedeeller familjeromanen.
Som en underafdelning till romanen ha vi novellen, en berättelse, där handlingen är mera sammanträngd och skildringen af karaktererna mindre utförd.
Jämte dessa den episka diktens båda hufvudarter finnas emellertid flere andra slag af epos, som mer eller mindre likna endera af dem. Här ha vi först medeltidens nationella episka dikter, vidare renässansens af antiken påverkade stora episka dikter, det komiska epos, det till innehållet episka, men till formen lyriska s. k. romantiska epos och det religiösa epos, alla dessa affattade i bunden form, samt de vanligen på prosa skrifna sagorna och legenderna.
Den andra stora diktarten var den lyriska.
Lyriken, hvars namn kommer af det grekiska ordet lyra (ett slags stränginstrument), är den af poesiens arter, som ger uttryck åt en känsla och framställer henne som närvarande nu. Under det att den episka diktartens karakter var lugn och lidelsefri, ger lyriken uttryck åt den känsla eller stämning, den lidelse, hvaraf skalden behärskas. Denna lidelse eller känsla får dock ej vara sjuklig, ej heller af det slag, att den enbart berör eller intresserar diktaren; den måste på samma gång vara allmänt mänsklig.
Genom sin karakter är lyriken starkt bunden vid ögonblicket, då den ju ger uttryck åt dess stämning. Därför är all lyrik i god mening tillfällighetsdikt.
Äfven lyriken har indelats i underafdelningar. Dessa äro här tre: lyftningens lyrik, vislyriken eller kärnlyriken och betraktelsens lyrik.
Lyftningens lyrik är den, där skalden med sin känsla lyfter sig upp till ett högt föremål, Gud, fosterlandet o. d., och söker att på ett värdigt sätt besjunga det. Vi ha för lyftningens lyrik flere former. De viktigaste af dem äro hymnen, dityramben och odet.
De moderna hymnerna äro vanligen antingen psalmer eller folksånger. Båda dessa diktslag kunna dock äfven vara af den beskaffenhet, att de snarare tillhöra vislyriken än lyftningens lyrik.
l dityramben fylles skalden så af sin poetiska hänförelse, att formen nästan spränges sönder, och han besjunger det ämne, som fyller honom, i korta, djärfva, afbrutna strofer och satser, l gamla tider voro dityram-berna alltid ägnade Dionysos, vinets gud. Den moderna dityramben kan till föremål ha allt, som förmår att elda skaldens känsla till den grad, att
Källa: Project Runeberg ·
