Sida 931
Australien.
335
Rimmet kan vara af tre slag.
Det vanligaste är att alla bokstäfverna i de rimmade versradernas sista ord från och med den sista betonade vokalen äro lika. Är rimmet ^nstafvigt kallas det manligt, t. ex. baron - kanon; är det tvåstafvigt, kallas det kvinnligt, t. ex. falla - svalla; är det trestafvigt, t. ex. gående - stående, kallas det glidande.
Dessa de s. k. egentliga rimmen förekomma i alla moderna iolks poesi.
Den andra arten är det s. k. assonansrimmet, där blott de sista vokalerna i de rimmade orden, men ej åtföljande konsonanter äro lika, t. ex. bida - hvila. Assonansrimmen, som äro kvinnliga, äro mest vanliga i den spanska poesien.
Det tredje slaget rim är alliterationen, där de rimmade ordens första konsonant är den samma t. ex. gångaren - gode. Under det .att det egentliga rimmet och assonansrimmet alltid afsluta en vers, står alliterationen företrädesvis i versens början, men äfven inuti densamma (dock alltid i första betonade stafvelse). Alliterationen är mest vanlig i skandinavernas gamla poesi, de så kallade eddasångerna.
Vi återvända emellertid nu från denna utflykt till NieLelungen-.strofen. Denna består af fyra parvis rimmade verser, som hvardera ha .sex oregelbundna höjningar oeh sänkningar af jambisk-anapestisk karakter. Hvar vers sönderfaller i två hälfter, den första med kvinnligt, .den andra med manligt slut.
Ett annat versslag med bestämdt utpräglad form, hvilket framträder vid gränsen mellan medeltiden och den nyare tiden, är mästersångar-$trofen. Denna består som den antika kören af strof, motstrof och slutstrof. Strofen och motstrofen eller, som de här kallas, Stoll och Gegen-stoll, bilda tillsammans den s. k. Aufgesang; slutstrofen kallas Abgesang.
I den nyare tidens konstpoesi ha vi förnämligast att märka följande strof- och versformer, af hvilka dock flere bildats under medeltiden.
Sonetten består af två strofer med fyra och två med tre fem-fotade jambiska verser. Rimmen i den äkta sonetten äro alltid kvinnliga. Rimflätningen går i denna följd (samma bokstaf betecknar med hvarandra rimmande verser) abba, abba, cd c, de d. De treversiga strofernas båda rim kunna dock ordnas äfven på annat sätt.
Den äkta sonetten uppkom i Italien, där den mest odlades af Petrarca.
En enklare form af sonett, den s. k. shakspeareska, bildades i England under drottning Elisabets tid. Dess rimflätning är så här: abäb, c de d, ef ef, gg.
Ottave rime kallas strofer, som bestå af åtta femfotade jambiska verser med rimflätningen abababcc. Äfven denna form uppstod i Italien. Den är vanlig i det romantiska epos.
Källa: Project Runeberg ·
