Tillbaka Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 930
Originalsida 930
Originalsida 930
Originalsida 931
930–931

Sida 930

Australien.

334

Detta för oss öfver till den nästa enheten i versbildningen, strofen. Denna, som hufvudsakligast förekommer i lyrisk poesi samt i renässansens och det romantiska epos, uppstår, när minst två verser på ett visst sätt sammanslås till en enhet.

De viktigaste antika stroferna äro:

Den alkaiska.

Den består af fyra verser. Den första och andra äro lika. De börja med en hyperkatalektisk jambisk dipodi. Denna skiljes af cesur från versens senare del, som utgöres af en akatalektisk daktylisk dipodi. Det första ledets första jamb kan ersättas af en spondé, dess öfver-taliga stafvelse kan vara antingen obetonad eller betonad. Det sista ledets andra daktyl ersattes ofta af en katalektisk trokaisk dipodi.

Tredje versen består ock af två af cesur skilda led; det första har samma sammansättning som i första och andra versen, det senare bildas af en akatalektisk trokaisk dipodi.

Fjärde versen är sammansatt af två daktyler och två trokeer, af hvilka den sista kan ersättas af en spondé. Den sönderdelas ej af cesur.

Den sapfiska strofen.

Denna består äfven af fyra verser. Af dem äro de tre första lika. De uppdelas bäst i två trokeer, en daktyl och två trokeer. Den sista trokeen kan utbytas mot en spondé. Efter daktylens betonade stafvelse inträder cesur.

Den fjärde versen består af en daktyl och en troké eller spondé.

Vi ha vidare den stora lyriska strofen, som dels användes i dity-ramberna, dels i dramats körer. Dess meter är mycket växlande, men karakteristiskt är att den består af tre delar: en strof, som motsvaras af en alldeles likadant bildad motstrof, samt en slutstrof eller epod.

Medeltidens poesi företer flere egendomliga versformer.

Mest framträdande bland dem är den, som användes i den germaniska stammens stora nationalepos Niebelungenlied, den efter diktens namn uppkallade Niebelungenstrofen.

Innan vi gå öfver till att beskrifva den, måste vi emellertid dröja ett ögonblick vid en egendomlighet för den moderna poesien, som saknas i den gamla: rimmet. Detta kom till Europa öfver Spanien, dit det infördes af morerna.

Källa: Project Runeberg ·