Tillbaka Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 929
Originalsida 929
Originalsida 928
Originalsida 929
928–929

Sida 929

Australien.

333

Katalektiska och hyperkatalektiska dipodier kunna lika väl förekomma inuti en versrad som i slutet af den.

Förutom de rytmiska versfötterna förekomma äfven någon gång de båda orytmiska, i och för sig själfva hvarken fallande eller stigande

spondén, som består af två betonade stafvelser (-------), t. ex. grefskap,

och pyrrikiern, som består af två obetonade stafvelser (^ ^), t. ex. participändelserna -ende och -ande.

Alltefter fötternas antal indelas verserna i två-, tre-, fyra-, fem-och sexfotade. Mer än sexfotade verser är ovanligt.

Grenom att på ett visst sätt sammanställa flere enkla eller sammansatta versfötter till en vers får man bestämda versslag.

Den närmaste enheten inom versbyggnadsläran näst versen är strofen, som uppkommer genom en sammansättning af flere verser.

De vanligast förekommande versslag och strofer äro:

I den antika poesien: Hexametern. Denna tecknas sålunda:

Den består af sex daktyler, af hvilka de fyra första kunna utbytas mot spondeer och den sjette och sista är ofullständig eller kan bytas mot en spondé. Efter den tredje daktylens betonade stafvelse inträder vanligen takthvila eller cesur, d. v. s. denna staf velse måste då afsluta ett ord, så att den första obetonade stafvelsen i samma daktyl alltid börjar nytt ord.

Hexametern är, som sagdt, det episka versmättet; på den äro den klassiska poesiens alla stora episka dikter affattade.

Pentametern. Denna tecknas sålunda:

Den består af sex daktyler, af hvilka den tredje och sjette äro ofullständiga, i det att af dem blott den betonade första stafvelsen finns kvar. Den första och andra daktylen kunna utbytas mot spondeer. Efter den ofullständiga tredje inträder alltid cesur.

En pentameter är, kan man äfven säga, sammansatt af den del af hexametern, som föregår dess cesur, upprepad två gånger.

Pentametern förekommer aldrig ensam, utan blott i sällskap med hexametern, så att en hexameter följes af en pentameter. Detta versmått, som är det för den klassiska elegien karakteristiska, kallas distikon.

Källa: Project Runeberg ·