Sida 928
Australien.
332
Härmed ha vi nu genomgått poesiens olika arter. Innan vi lämna dem, torde dock några ord böra sägas om en särskild grupp, som står på poesiens råmärken; detta är den s. k. didaktiska poesien, där det konstnärliga elementet är af underordnad betydelse och det didaktiska eller undervisande elementet framträder som fullt medvetet och själfständigt. Denna art af poesi anknyter sig närmast till reflexionslyriken. Yi ha af den flere arter. De vanligaste äro satiren, liknelsen, fabeln och den egentliga lärodikten.
Versformerna.
Hvad den yttre formen angår, kan ett diktverk dels vara af-fattadt i bunden form eller på vers, dels i obunden form eller på prosa.
Det är för några af de viktigaste versformerna vi här vilja redogöra.
Versen skiljes från prosan därigenom, att den har en bestämd rytm.
Läran om versens byggnad kallas metrik, och versen säges, - allt eftersom den är byggd efter den ena eller andra metoden, vara skrifven på den eller den metern.
Versens enklaste beståndsdel är versfoten; hvar versfot består af minst två stafvelser. Allt eftersom den betonade stafvelsen börjar eller slutar versfoten, kallas dess rytm för fallande eller stigande. Dessa två grupper äro de båda ursprungliga hufvudrytmerna för all vers, och till den ena eller andra af dem kan hvarje rytmisk versfot hänföras. En versfot med stigande takt, såsom t. ex. i ordet begär (^ -), kallas Jamb, en versfot med fallande takt åter, såsom t. ex. i ordet adel (- ^), kallas troké. Verser, som bestå af jamber, kallas jambiska, de, som bestå af trokeer, trokaiska.
Utom dessa enkla versfötter med två stafvelser finnes det äfven -enkla versfötter med tre, af hvilka dock somliga, med stigande rytm, -ansluta sig till den jambiska formen, andra, med fallande, till den trokaiska. De vanligast förekommande af dessa former äro anapesten, som består af först två obetonade och så en betonad stafvelse (v~x ^ -), t. ex. karavan, och kommer under den jambiska takten, samt daktylen, som består af först en betonad och så två obetonade stafvelser (- ^ ^), t. ex. liggande, och kommer under den trokaiska takten.
En sammanslutning af två fötter kallas en dipodi; det är den »enklaste formen för en hel vers eller versrad. En dipodi kan dels bestå af två hela versfötter, då kallas den akatalektisk eller fullständig, dels ha den sista foten förkortad, då kallas den katalektisk eller ofullständig, dels ha en stafvelse för mycket i den sista foten, då kallas den hyper-k-atalektisk eller öfverfullständig.
Källa: Project Runeberg ·
