Sida 934
Australien.
338
Första tidrymden.
Den homeriska tiden ( -475 f. Kr.)
Den grekiska litteraturen är den mest nationella och på samma gång den mest naturenliga i sin utbildning, som historien känner. Den var ej en drifhusplanta, omsatt från främmande land, utan uppvuxen på inhemsk grund, ett barn af och uttryck for den hclleniska rasens egendomlighet.
Till dess uppkomst och utveckling samverkade alla de grekiska stammarna, ehuru den liksom hela den grekiska kulturen till slut fann sin högsta blomstring i det ioniska Ättika.
Den ioniska stammens insats kom först. I de lifliga, handlingskraftiga och glada ioniska städerna på Mindre Asiens kust är det epiken får sin konstnärliga utbildning.
Den andra diktformen, lyriken, förberedes af eolerna och får sin slutliga form hos den andra af de båda stora hufvudstamniarna, dorerna på Peloponnesos, Sicilien och i det italienska Storgrekland.
I det ioniska Ättika slutligen sammansmälta ionisk epik och do-risk lyrik och bilda den tredje och högsta af litteraturens arter, dramatiken.
Denna utvecklingsgång, att epiken kommer först, lyriken sedan och dramatiken sist, kan man märka hos alla folk, hvilkas litteratur vuxit upp själfständigt och naturenligt. Den är ej blott ett historiskt faktum, den är äfven från psykologisk synpunkt den normala. Liksom individen uppfattar nationen först det yttre, det är epiken; därnäst försöker hon att ge uttryck åt de känslor, som röra sig inom henne, då möter oss lyriken; slutligen omsätter hon dessa känslor, klarnade till tankar, i handling, då uppstår dramatiken.
Som vi sade, hade den utbildade grekiska epiken sin upprinnelse i de ioniska städerna på Mindre Asiens kust. Liksom till lyriken gafs dock äfven till epiken första ansatsen af eolerna.
Som grunden till det grekiska epos betraktar man nämligen de sånger öfver det gamla akeiska kriget, som sjöngos af kringvandrande eoliska skalder. På dem uppbyggdes det ioniska konsteposet.
Vi ha redan på ett annat ställe skildrat det klassiska epos' karakter. Här må blott erinras, att det är en på hexameter utförd framställning, vanligen af ett ämne ur hjältesagan. Man skiljer emellertid på ett mera idealistiskt och ett mera realistiskt.
Det förra, som blifvit typiskt för den klassiska epiken, är det homeriska epos.
Detta, som är grundadt på de sägner de eoliska utvandrarne förde med sig, när de, fördrifna af dorerna från Peloponnesos, kommo
Källa: Project Runeberg ·
