Sida 976
Australien.
380
fängelse. Den andra skref lian under sin höga ålderdom under en ständig strid mot bekymmer och motgångar af alla slag.
Vi ha redan på tal om riddarromanerna nämnt anledningen till bokens affattande, Cervantes önskan att genom en parodierande framställning af en ur riddartidens ram försatt vandrande riddares missöden och äfventyr döda den allt uppslukande smaken hos publiken för dylika riddarromaner. Detta mål nådde Cervantes äfven på det mest lysande sätt. Efter Don Quijotes utgifvande kom icke någon ny rid-darroman ut. Men utom detta negativa mål hade skalden äfven vunnit ett annat. Han hade skänkt världslitteraturen en realistisk roman, hvars make nian förr ej skådat och som ej heller sedan öfverträffats vare sig i fråga om uppfattningens adel eller skildringarnas skärpa, finhet och friskhet.
Den tragiska bilden af den stackars Don Quijote, som rider ut i världen för att kämpa för de ideal han i riddarromanerna lärt sig svärma för, och hans komiske väpnare stå för alla tider som oöfver-träffade typer för den ädla, men missriktade idealismen och den envisa prosan.
Novelas ejemplares, som utkommo 1613, äro ypperliga, friska och gladlynta skildringar ur samtidens lif.
Utom dessa arbeten skref Cervantes på sin ålderdom en öfverdrifven äfventyrsroman Persiles' och Sigismundas lidanden, utan all betydelse, men som han själf med ej ovanlig författarsvaghet satte högst af alla sina verk.
Med Cervantes hade roman- och novell-epiken kulminerat. Hans efterföljare äro icke af den betydelse, att de i denna korta framställning behöfva nämnas.
Vi öfvergå därför nu till epokens andra stora litteraturgren, dramat.
Den förste som här möter oss är Löpe Felix de Vega Caipio. Löpe de Vega föddes i Madrid 1562. Liksom sin store samtida Cervantes föddes Löpe i fattigdom och förde ett stormigt och oroligt lif, men under det att Cervantes dog i nöd och bekymmer, vände sig lyckan snart för Löpe, och han dog som nationens gunstling, höljd af rikedom och ära. Många voro dock de växlingar i hvilka hans rörliga lynne och hans lifliga blod försatte honom. Han var ömsevis soldat och ämbetsman, måste en tid smaka landsflyktens bitterhet, var gift två gånger, tills sorgen öfver hans andra hustrus död kom honom att anlägga tonsuren. Nu blef hans lif i yttre måtto lugnt, och han kunde i frid och ro ägna sig åt den oerhörda litterära produktion, som gjort honom känd som alla tiders störste mångskrifvare. Han dog 1635 i Madrid.
Löpe de Vegas verksamhet sträckte sig öfver alla områden. Han skref epos - vi ha redan omnämt hans episka dikt Angelicas skönhet -
Källa: Project Runeberg ·
