Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

Ar 1603 kommo bröderna åter till fäderneslandet, ty Karl IX hade då strängeligen påbjudit, att alla svenskar, som vistades utrikes, skulle ofördröj ligen vända åter till hemlandet. Där kom Axel i så stor ynnest hos konungen, att denne anförtrodde den endast tjugotreårige mannen en beskickning till Mecklenburg. Då han utförde detta och andra uppdrag till konungens belåtenhet, blef han efter korta mellantider utnämnd först till riksråd och sedan till en af sonens förmyndare. Men redan två månader efter Karl IX:s död förklarades Grustaf Adolf myndig, och en af hans första regeringshandlingar var att utnämna Axel Oxenstierna till rikskansler.

Ett vackrare förhållande än mellan konungen och hans rikskansler vet historien näppeligen att omtala. Likhet i åsikter fäste Gustaf Adolf vid Axel Oxenstierna, och redan från början af konungens styrelse visa sig spår af innerlig vänskap mellan dem. Konungen hyste bergfast förtroende till sin kansler, denne åter uppriktig hängifvenhet för sin konung. Båda hyste de varm kärlek till fäderneslandet, för hvilket de voro villiga att offra all sin tid, alla sina krafter, ja, sina lif; båda voro de ock utmärkta för skarpt förstånd, drifvande handlingslust, ihärdig kraft och plikttroget nit för allt, som ålåg dem. Men mellan dem båda var ock en viss åtskillnad. Gustaf Adolf var lifligare, lätt-rördare och benägnare för höga, vidtutseende planer; Axel Oxenstierna åter var lugnare och besinningsfullare samt kände sig mera dragen till mindre omfattande företag. Så fullständigade de båda männen hvarandra. »Det är tvifvel-aktigt», sade drottning Kristina till Axel Oxenstierna, »hvilkendera som har varit lyckligare, antingen I att hafva haft en sådan herre eller min fader att hafva blifvit tjänad af en sådan tjänare.»

Yid alla viktiga förhandlingar måste Axel Oxenstierna personligen vara närvarande eller ock skriftligen yttra sina tankar. I alla grenar af Sveriges förvaltning finner man ock spår af hans verksamhet. I synnerhet ägnade han sin tid åt utrikes angelägenheter, hvilka under Gustaf Adolfs regering påkallade en synnerlig uppmärksamhet. När ko-