Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

tvärs öfver inloppet, så att deras ena bredsida vändes mot svenskarne. Ryssarne gjorde sig så säkra om svenska flottans undergång, att de på sitt amiralskepp hade låtit inreda en hytt, i hvilken svenske konungen skulle föras fången till Petersburg.

Den 2 juli sprang vinden öfver till östlig. Då beslutade svenskarne att slå sig igenom. Redan klockan två påföljande dags morgon öppnades en häftig kanonad från svenska flottorna. Klockan fyra kom konungen ombord på hertig Karls skepp, där han uppmanade de samlade befäl-hafvarne till tapperhet. Särskildt vände han sig till öfver-stelöjtnant Puke, som skulle öppna tåget med skeppet Dristigheten. »Käre Puke», sade han, »ni är min flottas ledare; spara ej ert lif och blod för mig, jag glömmer det ej.» Klockan sex gick den svenska linjeflottan till segels. I spetsen gick Puke med Dristigheten. Ett regn af kulor från de ryska batterierna och skeppen kom mot honom. Men vinden var god, och Dristigheten var snart framme vid de sammanbundna skeppen. Puke styrde tätt förbi det yttersta af dem och sände då från långsidan af sitt skepp glatta lag med den verkan, att de välriktade kulorna gingo långs igenom de ryska skeppen. Därefter fortsatte Puke sin väg under oafbrutet kulregn, till dess han kommit igenom hela ryska flottan. Dristigheten var räddad och styrde åt väster. Närmast efter Dristigheten gick en af-delning kanonslupar; därpå kommo andra linjeskepp och emellan dem kanonslupar och galerer. När den kanonslup, på hvilken konungen befann sig, kom midt i det tätaste kulregnet, slog en kula af flaggstången, och en annan tog armen af den roddare, som satt närmast konungen. Grustaf löste af sig armklädet, tecknet från statshvälfningen 1772, för att därmed förbinda den sårade. Snart kom chefsfar-tyget, på hvilket storamiralen, hertig Karl, förde befälet. Hertigen stod på kommandopallen omgifven af två höga officerare. Då kom en kanonkula och tryckte ned hatten på den ene officeren, en annan sårade hertigen i armen och den andre officeren i bröstet. Men hertigen stod kvar och gaf de ryska skeppen den ena salfvan efter den andra.