Sida 1001
Australien.
405
Christopher Marlowe själf var i lif som i skrifsätt en varmblodig, dådlysten son af sin tid. Hans lif är själft ett drama med dess strider, segrar och slutliga katastrof.
Född 1562, dog han, endast trettioett år gammal, i en duell, framkallad af en simpel kärleksaffär.
Hans mest karakteristiska dramer äro Faust, där all renässansens otyglade törst efter njutning och verksamhet tager mandom, det historiska stycket Edvard II, som betecknar en öfvergång från det gamla episka kompositionssättet till det, som Shakespeare utbildar i sina historiska dramer, samt Juden från Malta, en kraftig, men ensidig karaktersbild.
Bland Marlowes efterföljare må vi blott nämna den lärde, men af sina lidelser behärskade Oreene, som i sin Finner of Wakefield (Skogvaktaren i W.) drager in folk-lifsbilder i dramat, Lodge, hvars karaktersteckning är mera utbildad än de andras, samt den kraftige, men bloddrypande Kyd.
Snart framträder emellertid ur kretsen den, som var bestämd att en gång öfverglänsa mästaren lika mycket, som denne öfverglänste lärjungarne, William Shakspeare, den moderna tidens största dramatiska snille.
Shakspeare föddes i Stratford 1564. Hans födelsedag är obekant, men han döptes den 26 april.
Han fick en för sin tid
rätt god skolbildning, men gaf sig snart ut i världen, gifte sig tidigt, hade många äfventyr för sig och strofvade vida omkring, måhända ända till Italien.
1586 eller 1587 kom han till London, där han till en början lif-närde sig med litet af hvarje, tills han hamnade som skådespelare. Marlowes skola blomstrade nu; med den kände han f rändskap, och han drogs snart från aktörens kall till författarens.
Som dramaturg är det han nu är mest känd, men på sin egen tid vann han kanske större anseende genom de episka och lyriska dikter han gaf ut. Vi nämna dem här endast i förbigående, de båda episka dikterna Venus och Adonis samt Lucretia, hållna i tidens på en gång
Shakspeare,
Källa: Project Runeberg ·
