Sida 1002
Australien.
406
öfverlastade och sensualistiska maner, samt hans samling af 154 sonetter i den af honom använda friare formen.
Med tiden växte emellertid hans rykte äfven som dramatisk författare ; hans pjeser spelades icke endast med stormande bifall från folkets sida, han vann äfven Elisabets och hofvets gunst. Därjämte samlade han ej obetydligt med pengar, så att han 1614 som förmögen man kunde draga sig tillbaka ,i ro till sin födelsestad. Två år senare afled han där, ärad och aktad af alla. 1623 reste man till och med hans bild.
Emellertid var det en lång tid efter Shakspeares död, som hans nanin var nästan glomdt i hans fädernesland. Det var den store skådespelaren G-arrick, som i midten af 1700-talet åter fäste uppmärksamheten vid honom, och sedan blef han snart uppskattad efter förtjänst, ej blott i sitt eget land, utan i hela världen. Med den vaknande nyromantiken fördes hans namn öfver Europa, och nu finnes det väl intet europeiskt språk, till hvilket ej åtminstone några af hans dramer äro öfverflyttade, och ingen teater af konstnärlig betydelse, som icke inför-lifvat flere af dem med sin spellista.
Shakspeares drama är typiskt för det protestantiskt-romantiska dramat liksom de stora spanska författarnes för det katolskt-romantiska.
Hos dem ligger den katolskt niouarkiska uppfattningen som ett tyngande öde öfver det hela och dikterar utgången. Hos Shakspeare är det hjältens egen karakter, som bestämmer hans lott. Hans drama är den härligaste lof sång öfver den mänskliga andens frihet och själf-bestämmelserätt, men på samma gång en manande fingervisning på dess eget ansvar.
.1 formen äro hans dramer romantiskt fria och veta ej af den klassiska tragediens yttre tvång. Men deras inre dramatiska byggnad är fast och koncentrerad. I stil och uttryckssätt är Shakspeare ofta ytterst realistisk, och han visar oss slående karakteristiskt människorna sådana de äro, men alltid så, att vi där bakom se skymta fram huru-dana de borde vara.
Det framsteg Shakspeares drama betecknar från den marloweska skolan ha vi redan i korthet antydt; det låg i handlingens strängare koncentration, i uppfattningens ädelhet samt framför allt i karakters-teckningens utbildande. Detta blir för Shakspeare en väsentlig sak. Han grundar hela handlingens gång ej i yttre omständigheter, utan i hjältens karakter, och då måste det framför allt vara honom angeläget att klart, allsidigt och djupsinnigt belysa denna med all sin tankekrafts skärpa och sitt poetiska sinnes in gif velse.
Det är till dramats alla arter Shakspeare sträckt sin verksamhet, komedi, tragedi och historiskt drama, som hos honom förvandlas till karaktersdraina med historisk bakgrund, Sina ämnen tog han från alla
Källa: Project Runeberg ·
