Sida 758
Australien.
162
staden Miletos; med deras hjälp förjagade han sina medtäflare och gjorde sig till envåldsherre i Egypten, som han genom en vis styrelse sökte upphjälpa ur dess förfall (efter 650 f. Kr.). Men under det ett anlopp mot Assyrien från alla sidor förbereddes, uppträdde en ny fiende på skådeplatsen i de skytiska ryttarskaror, som från södra Rysslands stäpper öfversvämmade västra Asien. När de vilda horderna efter en lång tid af gräsliga härjningar omsider dukade under eller drogo sig tillbaka (före 600 f. Kr.), hade Assyriens mäktiga rike upphört att finnas till, och det stolta Ninive var en hop af förbrända ruiner. Man tror sig kunna sätta tiden för dess fall till 606 eller kanske 625 f. Kr., men osäkert är, om skyterna eller dess förbundna grannar haft största andelen i dess undergång, hvarom endast förvirrade och motsägande berättelser blifvit åt eftervärlden bevarade. Så mycket är visst, att striden måste varit fruktansvärd, innan ett så krigiskt välde midt i sin fulla kraft kunnat intill sista spåret tillintetgöras.
På det assyriska väldets ruiner sökte nu en krets af stormakter uppehålla ett slags jämviktspolitik, som stöddes af inbördes giftermålsförbindelser härskarne emellan. Öfver alla höjde sig Babylon, som under Nebukadnesar (604-561 f. Kr.) nådde en lysande, men kortvarig storhet. Neko, Psametiks son, som med en egyptisk här framträngt till Eufrat, blef fullständigt slagen; Juda rike, som konung Josia förgäfves sökt stärka genom inre reformer, hade i trots af profeternas varningar sökt skydd hos Egypten, men fick nu dyrt plikta därför. Hufvudstaden Jerusalem blef efter förnyade resningar slutligen förstörd, riket inför-lifvades med det babyloniska, och en stor del af dess befolkning bortsläpades i fångenskap (588 f. Kr.). De rika feniciska städerna, som annars följde köpmansfolkens vanliga fredspolitik och skyddade sin handel genom att ödmjuka sig för hvarje eröfrare, hade ådragit sig Nebukadnesars vrede; och den förnämsta af dem, Tyros, måste utstå en mångårig belägring, som väl ej gaf staden i hans våld, men dock svårt skakade dess ställning som världshandelns medelpunkt. Under tiden höjde sig Babylon till en glans, som världen ännu icke skådat; dess murar omslöto en fyrkant, hvars sidor höllo två svenska mil i längd; och grekerna förtäljde med undran om de »hängande trädgårdarna» och det nära 200 meter höga, åt guden Bel helgade tempeltornet.
Babylons blomstring skulle dock blifva ännu mindre varaktig än Assyriens; ty en ännu mäktigare stat skulle snart växa upp i dess grannskap. Bland de förbundna mot Assyrien hade en myckel framstående ställning intagits af Medien, som låg öster därom intill Kaspiska hafvet. Tidtals kufvadt af assyrierna, synes det vid år 700 f. Kr. ha gjort sig fritt, och sagan nämner Dejokes som dess förste konung. Yid Ninives * fall behärskas det af Kyaxares, som med sina stora härskaregåfvor förstod att på Assyriens ruiner lyfta sitt land till
Källa: Project Runeberg ·
