Sida 760
Australien.
164
sitt rike och sin frihet. En sägen förtäljer, att han blott af en slump undgick att lefvande brännas, men sedan bemöttes han af segraren med aktning och vänskap. Kyros var nu herre öfver hela främre Asien ända till Egeiska hafvet; men det dröjde ännu någon tid, innan han vågade vända sig mot den sista asiatiska stormakten, Babylonien, som under Nebukadnesars vekliga efterträdare råkat i förfall. Efter lång belägring intogs det stolta Babylon (538 f. Kr.), men behandlades mildt af Kyros, som visade stor vördnad för dess gudar och synes ansett det som sin förnämsta hufvudstad. Med klok beräkning frigaf han de i Babylon som fångar kvarhållna judarne, tillät dem återvända hem och återuppbygga Jerusalems tempel samt vann därmed deras obrottsliga tillgifvenhet. Nu härskade han öfver hela Västasien från Medelhafvet till Indien, och det återstod honom endast att trygga sin makt i rikets östra delar. Därvid skall han, enligt sagan, funnit döden i en strid mot massageterna, ett folk i inre Asien af sannolikt skytisk härkomst.
Hans son Kambyses (529-522 f. Kr.) vände sig mot den sista återstående af de gamla stormakterna, Egypten, där efter Psametik en stark inre blomstring gått i bredd med en tilltagande svaghet i det yttre. Under tiden oroades landet af häftiga inre strider mellan dem, som ville gynna eller stäfja främlingarnes inflytande; men nu föll det som ett lättvunnet byte i Kambyses våld (525 f. Kr.). Den stränghet, hvarmed han fullföljde sin seger, och den ovisa ringaktning han i motsats till sin mildare och mera högsinnade fader visade landets religion och seder gjorde honom ytterst hatad; i eget land synes han varit strängt rättrådig, ehuru dyster och misstänksam, äfven mot sina närmaste. Efter ett par tåg uppför Nilen till Etiopien och inåt öknen, som väl ej lade dessa land under hans välde, men dock gjorde slut på alla angrepp därifrån, omkom han af våda, då han ämnade vända om till Asien för att tukta en där utbruten resning.
Upprorets anförare gaf sig ut för Kambyses broder Smerdes, som denne på en obestyrkt misstanke låtit döda, och lyckades för en kort tid blifva konung, men vardt snart dödad, då bedrägeriet upptäcktes. Midt under en fruktansvärd inre oreda, som kom det väldiga riket att knaka i alla sina fogningar, lyckades slutligen Dareios, Hystaspes' son (521-485 f. Kr.), en nära frände till Kyros, att rycka till sig högsta makten och efter långa år af kamp besegra sina babyloniska och mediska medtäflare, som trott tiden vara inne att bryta den persiska öfver-makten. Omsider var han åter envåldsherre öfver hela riket, där han nu, sannolikt efter egyptiskt mönster, genomförde en fullständigt ny förvaltning med indelning i satrapier eller ståthållareskap, som i motsats till äldre asiatiska riken gjorde det möjligt för Persien att sammanhålla och bevara en gång vunna eröfringar. Härmed förlades äfven rikets tyngdpunkt mer än förut till dess ariska landsdelar, och ehuru
Källa: Project Runeberg ·
