Sida 762
Australien.
166
skräck hos stäppernas folk, som i flere århundraden höllo sig stilla. Detta tåg skulle dock äfven få andra viktiga följder. Sedan perserna intagit båda sidor af de sund, som föra till Svarta hafvet, började de grekiska städerna blifva oroliga för sin handel på detta haf. De af dem, som lydde under persiskt välde, förbundo sig till en resning för att återvinna sin frihet. Resningen misslyckades, och den förnämsta af de upproriska städerna, Miletos, gick upp i lågor (495 f. Kr.); men härvid uppväxte den fiendskap mellan perser och greker, som för båda skulle få så stor betydelse.
Härmed begynner forntidens tredje tidrymd (vid 500 f. Kr.). Skådeplatsen vidgar sig nu i och med grekernas uppträdande, och kampen mellan dem och perserna fyller hela denna tidsålder, som slutar med grekernas fullständiga seger. Med det samma är äfven historiens tyngdpunkt förflyttad till Europa, om ock Asien allt framgent intager en viktig ställning.
De ariska folk, som haft sitt hemvist i Europa och som ytterst varit af samma ursprung som inder och perser, torde från mellersta Europas slätter utbredt sig öfver dess sydliga delar, dit de lockats genom hoppet om bättre lefnadsvillkor i en rikare natur. Långt före all historias början trängde de i skilda flockar nedåt de italiska och grekiska halföarna; och från Medelhafvets norra strand torde de tagit en viktig del i de väldiga sjötåg, som i andra årtusendet f. Kr. kommo det egyptiska väldet att darra. Men på detta haf och vid dess stränder mötte de andra sjöfolk af semitisk stam, och i synnerhet hade fenicierna från urminnes tider grundat en mängd nybyggen på Greklands kuster. Äfven från Egypten kommo nybyggare, och sagan nämner egyptierna Danaos och Kekrops bredvid feniciern Kadmos och frygiern Pelops från Mindre Asien som grundläggare af större stater. Omöjligt är här att skilja dikt och verklighet, men säkert hafva arier och semiter länge kämpat om väldet under Greklands sagofyllda hjälteålder. Som den främsta af dess stater framstår i den nyaste forskningens ljus Mykene, ett rike på halfön Peloponnesus (Morea), styrdt af konungar af Pelops' ätt. Mest berömd af dem är Agamemnon, som dikten ställt i spetsen för grekernas härtåg till staden Tröja vid Hellesponten på Mindre Asiens kust, hvars namn genom de homeriska sångerna, Iliaden och Odysseen, blifvit förvaradt åt alla tider. Sannolikt har i dessa nejder stått en afgörande kamp mellan ariska och semitiska stammar om de farvatten, som leda från Egeiska till Svarta hafvet.
Då den egentliga historiens ljus går upp öfver Grekland, äro helle-niska stammar af arisk börd obestridt herrar i landet. Men kampen mot semiterna har lämnat djupa spår efter sig; i synnerhet bära ioni-erna ett starkt semitiskt släkttycke, hvaremot de senare invandrade
Källa: Project Runeberg ·
