Sida 810
Australien.
214
tagare. Hoppet om evig salighet för den, som stupade i striden, eldade fromma sinnen, under det utsikter till ärorika bragder och stora byten lockade mera världsliga naturer att ikläda sig korsets tecken. Som vanligt saknades ej heller de tvetydiga äfventyrare af alla slag, som ständigt dyka upp i oroliga tider, och fattiga lifegna väntade sig frihet och bättre lefnadsvillkor; men äfven furstar ur kristenhetens förnämsta hus togo korset och stälde sig i spetsen för rörelsen.
Det var intet mindre än en ny folkvandring, som vältrade sina jättevågor mot österlandet. De mest fanatiska gåfvo sig ej tid att vänta, till dess rustningarna voro afslutade, utan stormade i orediga hopar genom Europa, men foro fram som röfvare och mördare och behandlades därför som fiender, hvart de kommo, så att till sist endast svaga spillror af deras härmassor nådde sitt mål. Mera ordnadt tågade i sinom tid de af furstarne anförda korshärarna utfor Donaudalen för att vid Konstantinopel gå öfver till Asien. Där härskade Alexius Komnenus från 1081 som stamfader för en ny kejsarätt, den komneniska. Trängd mellan seldschukerna i öster och korsfararne i väster, af hvilkas härförare den sluge och tappre Bohemund, Robert Gruiscards son, blott väntade på tillfälle att upptaga sin faders eröfringsplaner mot kejsardömet, var han i en förtvinad belägenhet. Men han förstod att reda sig därur med en diplomatisk skicklighet, som sällan i världen sett sin like, än mindre blifvit öfverträffad. Genom att mästerligt begagna sig af kors-fararnes oenighet, af hvilka på vanligt feodalvis alla ville befalla och ingen lyda, lockade han dem en efter annan att hylla honom som länsherre öfver blifvande eröfringar, och sedan han befriat sig från deras besvärliga närhet genom att föra deras härar Öfver till Mindre Asien, lät han dem där i väldiga strider drabba samman med sina andra fiender, seldschukerna, och förstod själf att komma i besittning af det land, som togs från dessa. Korstågets första och ej minst viktiga frukt var att det kastade tillbaka seldschukerna och därmed för tre århundraden hejdade den turkiska öfversvämning, som hotade Konstantinopel och Europa.
Under ständiga strider och fruktansvärd ödeläggelse fortgick kors-fararnes tåg genom Mindre Asien och Syrien. Den planlöshet och brist på ordnad, enhetlig ledning, som utmärkte hela företaget, var ofta nära att trots all tapperhet och trosifver göra det om intet, då hvarje furste blott tänkte på att slå under sig så mycket gods och land som möjligt. G-enom sin personliga öfverlägsenhet vann omsider Gottfrid af Bouillon ett slags högsta ledning, och efter en ihärdig belägring stormades Jerusalem 1099 under gräslig blodsutgjutelse. Eröfringarna delades efter ett fullt genomfördt feodalt system i en mängd små furstendömen, som ställdes under ett konungarike Jerusalem. Dess förste härskare blef Grottfrid, dock utan konungatitel, hvilken liksom sina närmaste efter-
Källa: Project Runeberg ·
