Sida 813
Australien.
217
riksföreståndare under omyndiga konungar - utvidgade det svenska väldet i Finland, intill dess deras framträngande hejdades af ryssarne. Söder om Finska viken förmådde däremot Sverige oaktadt flere försök icke fatta fast fot.
Sedan Danmark måst uppgifva företaget att kristna de södra östersjöfolken, fullföljdes det med så mycket större kraft från Tyskland. Redan Karl den store och Otto den store sökte kufva och kristna ven-derna, men dessa frigjorde sig snart. Med större framgång upptogs värfvet af den mäktige sachsiske hertigen Henrik lejonet (till 1190) af welfernas ryktbara ätt; och nu dröjde det ej länge, innan Östersjöns sydkust var befolkad af tyskar och omsluten med en krans af blomstrande städer (Lubeck efter 1143), som snart behärskade östersjöhandeln och i midten af 1200-talet bildade det sedan så mäktiga hanse-förbundet. Längre i öster upptogs omvändelseverket af två bland de andliga riddareordnar, hälften munkar, hälften krigare, som uppstått under korstågen och af hvilka johanniter och tempelherrar bildade ett skyddsvärn för det heliga landet, medan tyska orden och svärdsriddarne utbredde kristendomen vid Östersjön. De tyska riddarne, tillkallade af de hertigar, som nu styrde det söndrade polska riket, fingo utstå en femtioårig fruktansvärd kamp (1230-1283), innan de lyckades kufva och till stor del utrota de vilda, men tappra preussarne, medan svärdsriddarne i Estland, Livland och Kurland med större framgång fullföljde Danmarks verk. Båda ordnarna grundade här hvar sin mäktiga riddarestat.
I en annan ända af Europa fortgick nu såsom korståg det heliga kriget mellan Spaniens kristna konungar och morerna. Ur de små stater, som bildat sig i halföns nordliga berg, framväxte småningom de tre rikena Castilien i midten, Aragonien i öster och Portugal i väster. Förbundna vunno konungarne 1212 slaget vid Tolosa mot morerna, hvarmed dessas redan skakade makt fullständigt bröts. Deras tid i Spanien torde därefter icke blifvit lång, om ej Aragonien - det lifskraftigaste af de tre rikena och tillika det, där folkfriheten stod högst - själft stängt vägen för sin vidare utbredning på halfön genom att låta Castilien framtränga till Medelhafvet mellan dess eget område och morernas återstående besittningar i söder. Castilien framstod nu alltmer som den ledande makten på halfön, men lämnade morerna i det hela ostörda under ett par hundra år, hvarunder Aragonien sökte sin utvidgning i Provence och Italien.
Men det var ej blott mot okristna, som korsets fana höjdes. Äfven kristna kättare, som tviflade på en eller annan af kyrkans läror, bekrigades i religionens namn. Det lärda tviflet, sådant det uttalade sig hos en Abélard och en Arnold af Brescia, förblef ännu af underordnad betydelse. Större vikt fingo de religiösa sekter, som äro kända under namn af wldenser och albigenser. Under inflytelse af österländska och
Källa: Project Runeberg ·
