Sida 817
Australien.
221
som det aldrig skulle uppnått, om ej korstågen tagit feodalherrarne i anspråk. På det gamla romarrikets grund hade nya folk växt upp ur blandningen mellan de infödda och folkvandringens germaner; och de bygdemål, som undanträngt latinet, hade utbildat sig till själfständiga språk - franska, spanska med portugisiska, Provensalska och italienska. De två senare voro de egentliga kul tur språken, i synnerhet provengalskan, som genom sin ställning mellan de andra en tid syntes kallad att varda de latinska folkens hufvudspråk. Efter albigensernas och södra Frankrikes kufvande intogs dock dess plats af italienskan. Med påfvens hjälp hade Italiens städer först haf da t sin frihet mot kejsaren och förstodo nu äfven att värna den mot påfven själf. Mot tidehvarfvets slut uppblomstrade Florens efter segern öfver Pisa, som förut jämte Genua brutit morernas sjömakt i västra Medelhafvet. Redan nu började täflan om herraväldet på hafvet mellan Genua och Venedig, hvars afskilda läge bland Adriatiska hafvets laguner länge skyddat det mot tidens stormar och som klokt begagnat sin ställning mellan de båda kejsardö-dömena att trygga sin handelsmakt och anknyta vidsträckta förbindelser. Snart stod det mot byzantinerna icke som en lydstat, utan som en jämbördig stormakt, och dess doge (hertig) Henrik Dandolo hämnades fruk-tansvärdt en liden skymf, då han, mer än nittioårig, 1204 förde en kors-fararehär till Konstantinopel eröfring. För första gången föll den stolta staden i fiendehand och undergick en barbarisk ödeläggelse; det byzan-tinska riket ersattes med ett latinskt kejsardöme, som eröfrarne på feodalvis delade mellan sig, hvarvid Venedig behöll fjärdedelen, sedan Dandolo af böj t den erbjudna kejsarkronan med det stolta svaret, att han aktade för högre ära att vara republikens doge än Byzanz' kejsare. Det latinska riket var från början dödsdömdt; skakadt af feodala strider och hotadt af bulgarerna, som 1186 frigjort sig och återupprättat sitt mäktiga rike, föll det redan 1261 för kejsaren af Niccea, som i Asien bevarat en återstod af det byzantinska riket. Detta var sålunda återställdt under paleologernas ätt, men återvann aldrig sin gamla glans. Hotadt med eröfring af Karl af Anjou, inkräktaren af hohenstaufernas italienska rike, tillställde det mot honom en resning, som bröt ut i ett fruktans-värdt blodbad, den sicilianska aftonsången (1282), och ledde till Siciliens frigörelse under Konradins frände, konungen af Aragonien, hvars rike nu en tid blef den härskande makten i västra Medelhafvet.
Medan Italiens handelsstäder drogo all möjlig fördel för sin sjöfart af korstågen och pilgrimsfärderna, stodo de äfven på vänlig fot med morer och araber, framför allt med Egypten, som nu var ett af de rikaste land på jorden, där Kairo nära det gamla Memfis höjde sig till en världsstad. Men under det österlandet lyckats kasta de västerländska korsfarararnes folkvandring tillbaka, hade båda de stridande parterna så uttömt sina krafter, att deras maktlöshet beredde en banad väg för
Källa: Project Runeberg ·
