Sida 862
Australien.
266
Jians själ med vrede, och då han i konung Augast så0 upphofvet till hvad som händt, kunde hans djupt kränkta rättskänsla icke ställas till freds med mindre, än att den svekfulle fredsbrytaren jagades bort från den polska tronen. På denna skulle uppsättas en hederlig man, som vore mäktig att upprätta det djupt sjunkna riket ur dess förfall och villig att vid Sveriges sida gå mot det för båda rikena lika farliga Kyssland. Någon tid tvekade han dock, om han först skulle vända sig mot sistnämnda land och i grund bryta dess motstånd. Men hans beslut var snart fattadt, och till sin och sitt rikes olycka ryckte han in i Polen, under förevändning att han icke förde krig mot polackarne, utan endast mot konung August. I trots af segrarna vid Clissov och Pultusk var det dock lättare sagdt än gjordt att kufva honom. August hade ännu ett stort parti för sig bland polackarne, hvilkas själf känsla dessutom sårades af att en främmande konung ville efter godtfinnande förfoga öfver deras krona. Det dröjde i flere år, innan Karl kunde genomdrifva Augusts afsättning, och han måste därtill med sin här uppsöka denne i hans eget sachsiska arfland for att i freden i Altranstädt 1706 J ramtvinga hans afsägelse af polska kronan. Denna ville han helst limna till en af Johan Sobieskis söner, men då August på ett bedrägligt sätt fått dem i sitt våld, utsågs till Polens konung den hederlige, men obetydlige Stanislav Leczinski (1704).
Under allt detta hade Peter med outtröttlig ihärdighet sökt af hjälpa de skador, som nederlaget vid Narva tillfogat hans här och land. Hans bemödanden kröntes med framgång, och redan 1704 kunde han vid Nevaflodens utlopp i Finska viken lägga grunden till sitt rikes blifvande hufvudstad Petersburg, för hvars anläggande han utan tvekan uppoffrade hundrade tusentals rnänniskolif. Det motstånd, som mötte hans framryckande i de svenska östersjölandskapen, var oaktadt all tapperhet icke tillräckligt att hejda honom. Men sedan Karl trodde den nye polske konungens tron tillräckligt befästad, vände han ändtligen sina vapen mot Ryssland med det fasta beslutet att icke sluta fred förr än i dess gamla hufvudstad Moskva, l början följde segern äfven här de svenska fanorna, och Ryssland syntes förloradt. Men då beslöt sig Karl for det vågsamma tåget till Ukraine, gränslandet mot tur! ar och tatarer, där de lillryska kosackerna länge värnat sitt oberoende mot både ryssar och polackar och där Karl fått löfte om hjälp af deras höfding Mazeppa. Denne opålitlige, halfvilde äfventyrare var blott föga i stånd att hålla sina löften, och utmattade genom en ytterligt sträng vinter, hvarunder Karl troget delat mödor och försakelser med sina krigare, ledo svenskarne på sommaren 1709 det afgörande nederlaget vid Pultava öster om Dnjeprfloden. Hären blef till största delen upprifven och fången, och med återstoden räddade sig konungen med nöd in på turkiskt område.
Källa: Project Runeberg ·
