Sida 863
Australien.
267
Men hans energi var ännu alltid lika okuflig och antog nu nära nog formen af ett him l as torinan de trots mot det öde han icke mäktade betvinga. Länge hoppades han att i spetsen för en turkisk här än en gång få tåga mot tsaren och som segerherre återvända till sitt land; men turkarne voro icke mer hvad de fordom varit, och då Karl verkligen 1711 lyckats förmå sultanen till krig mot Ryssland, och Peter låtit omringa sig vid Pruthfloden af den öfverlägsna turkiska hären, så att hans läge var lika förtvifladt som Karls vid Pultava, lyckades han genom att muta storvesiren rädda sig ur den oundvikliga fångenskapen. Hela fyra år förnötte Karl i Turkiet under fruktlösa bemödanden att åter uppväcka kriget. Under tiden utbredde sig ryssarne härjande och brännande öfver Finland, Estland och Livland, hvilka senare de lade under sig utan att fråga efter de polska anspråken. I Polen blef Stanislav med lätthet förjagad af August, och Danmark begagnade det gynnsamma tillfället att åter bryta freden. Skåne hade varit förloradt, om ej Karls bäste general Magnus Stenbock där fört befälet. Men nu slog han 1710 med en i hast inöfvad bondehär danskarne vid Helsingborg. Däremot lyckades han icke, i trots af segern vid Gadebusch 1712, att skydda Sveriges tyska besittningar. När nöden och oredan stigit till sin höjd, beslöt Karl ändtligen att återvända och mottogs i Sverige, trots alla olyckor, med samma hänförelse som fordom. Med en undransvärd offervillighet uppfyllde det utarmade, på människor utblottade landet hans öfver alla rimliga gränser gående anspråk. Med uppbjudande af folkets yttersta krafter uppsattes den ena hären efter den andra och sändes mot fienden. Stark i medvetande af sin rättvisa sak, på hvilken han intet ögonblick tviflade, och utan att veta hvad det ville säga att skona sig själf, hyste Karl lika liten tvekan att leda sitt honom blindt hängifna folk till undergångens och fördärfvets rand. Hans fiender hade nu ökats med Preussen, som ville begagna sig af Sveriges nöd för att komma åt det svenska Pommern, och England, på hvars tron efter drottning Annas död 1714 det hannoverska huset uppstigit, hvilket också ville betjäna sig af tillfället att med Hannover införlifva Bremen. Men intet tecken till eftergift lät Karl förnimma, och med järnhård oböjlighet trampade han ned alla hinder i sin väg. Med råd och hjälp af sin förtrogne minister, holsteinaren baron Görtz, införde han till slut ett verkligt skräckvälde för att till det sista uppehålla den ojämna, hopplösa striden. En ny vändning syntes förestå, då Görtz inledde underhandlingar med tsaren om afstående af landskapen öster och söder om Finska viken, hvaremot Sverige som ersättning skulle få Norge och tsaren i förbund med Karl tukta dess öfriga fiender. Karl var ännu ej fullt vunnen för dessa planer, då han vid ett infall i Norge under belägringen af Fredrikshald 1718 träffades af en kula - om från en fiendes eller en mördares
Källa: Project Runeberg ·
