Sida 864
Australien.
268
hand har aldrig kunnat utrönas. Med hans död var Sveriges motstånd brutet, och det sjönk maktlöst tillsammans, under det roflystna grannar sletos om återstoden af eröfringarna från dess stormaktsdagar. Ryssland tog i freden i Nystad 1721 Livland, Estland, Ingermanland och sydöstra Finland, under det Preussen fick halfva Pommern, Hannover fick Bremen och Danmark förjagade hertigen af Holstein och inför-lifvade hans land. De skånska landskapen voro de enda, som Sverige hade i behåll från den storhetstid, som kostat det så dyra offer och som nu var förbi för att ej mera återvända.
De planer på ett förbund mellan Sverige och Ryssland, som strandat med Karl XII:s död, ingingo såsom ett led i en af de djärfvaste och mest vidtfamnande politiska kombinationer, som någonsin omslingrat världen med sina trådar. Det var italienaren Alberoni, Filip Y:s af Spanien minister, som var på väg att omstörta hela Europa för att åt sin herre förvärfva regentskapet öfver Frankrike och i framtiden göra honom till dess konung. Då Filip blef Spaniens konung, hade han fått afstå från arfsrätten till franska kronan. Ludvig XIV hade sett son och sonson gå fore sig i grafven, och efter hans död 1715 satt ett fem års barn, hans sonsons son Ludvig XV, på Frankrikes tron under förmynderskap af den gamle konungens brorson, hertig Filip af Orleans, kallad regenten. Honom ville Alberoni störta till sin herres förmån, och hålla denne vägen öppen till franska tronen i händelse af det sjukliga kungabarnets död. Men ej nog härmed, kejsar Karl VI skulle tvingas att lämna ifrån sig sin andel af det spanska arfvet, och öfriga makters motstånd skulle förlamas genom ett förbund med Sverige och Ryssland, som äfven skulle understödja en resning i Skotland för att åter insätta ätten Stuart på den engelska tronen. Det öfvervälde i Europa, som Ludvig XIV under hela sitt lif sträfvat efter, skulle alltså i ett enda slag förvärfvas åt hans ätt. Den allmänna skräck, som dessa omstörtningsplaner framkallade, förenade 1718 de däraf mest hotade makterna, Frankrike, England, Österrike och Holland, i kvadrupel-alliansen, inför hvilken Filip såg sig tvungen att följande år låta sin fruktade minister falla. Hans vidtsträfvande planer gingo med hans afgång upp i rök, men hans beskyddarinna, Filips andra gemål Elisabet af Parma, fortfor i en mansålder att störa Europas fred för att i Italien förvärfva riken åt sina söner, som af sina äldre halfbroder utestängdes från arfsföljden till spanska tronen.
Det adertonde århundradets första del är framfor allt tiden for furstarnes familjepolitik, då freden oupphörligt stores af strider om arfsrätten for det ena eller andra regenthuset till det ena eller andra landet. Ett ovanligt stort antal regerande ätter utdogo vid denna tid, och deras stater bildade idel nya tvistefrön för de återstående, som hvar på sitt håll genom deras besittning ville utvidga sin makt, under
Källa: Project Runeberg ·
