Sida 875
Australien.
279
hvartill de så mycket lättare fingo tillfälle, som den kungliga en-våldsmakten saknade hvarje spår af motvikt i en representation, som ej sammanträdt sedan 1614, eller i en kommunal själfstyrelse, som föregående härskare haft all möda ospard att tillintetgöra. Under sådana förhållanden var det helt naturligt, att konungamaktens anseende oupphörligt sjönk, och det så mycket hellre, som »upplysningstidenvärfvets» filosofiska läror i och för sig ej voro ägnade att öka vördnaden för enväldet. Medan Voltaire predikade humanitet och fördragsamhet och än med det grundliga allvarets, än med det förkrossande löjets vapen högg in på föråldrade vidskepelser - hvarvid han ej alltid så noga skilde mellan det som var och det som såg ut att vara vidskepelse - prisade Montesquieu i grundlärda arbeten den engelska statsförfattningen med dess blandning af konunga-, adels- och folkmakt; och Rousseau svärmade för återgång till naturen i privatoch samhällslif vet, hvilket senare han ville från grunden omskapa genom en republikansk författning på bredaste demokratiska grundval.
Under det de nya lärorna utbreddes i vida kretsar och vållade en fullständig omstörtning i det allmänna tänkesättet, trädde Frankrikes vanmakt mot yttre fiender så mycket bjärtare i dagen genom den skärande motsatsen till dess lysande ställning under det förra århundradet. Englands herravälde på hafvet, förberedt under Elisabet, grundadt under Cromwell, stadgadt under det spanska arfföljdskriget, nådde i midten af detta århundrade sin höjd. Landets välstånd blomstrade upp under det trygga hägnet af en fri författning, där underhuset snart blef den ledande makten, och en rad af lysande statsmän trängde de obetydliga, halftyska konungarne åt sidan. På hafvet fann England, sedan Holland långsamt, nästan omärkligt sjunkit ned från sin storhets höjd, ingen annan medtäflare än Frankrike, som från Colberts dagar sträfvade att grunda ett stort kolonialvälde i Indien och norra Amerika. På båda ställena hade dock äfven England fattat fast fot. På norra Amerikas kust grundades redan under Jakob I kolonien Virginien, som snart blef rik genom tobaksodling med negerslafvar; och från år 1620 gick till Nya England längre i norr en ständigt växande ström af puritaner och andra i England förföljda troslärors bekännare, som på hinsidan världshafvet under tusen faror och mödor sökte sig nya hem, där de i fred och frihet kunde få utöfva sin religion. Genom träget arbete bragte de sina små samhällen upp till välstånd, och sedan de föga betydande svenska och holländska nybyggena på samma kust kommit under Englands välde, härskade det obestridt öfver hela kusten från Mexico till Georgia. Men i norr hade fransmännen från Lorenzofloden trängt fram till de stora sjöarna och Mississippifloden, som de följde ända ned till Mexikanska viken. Under spanska arfföljdskriget började på allvar kampen mellan England och Frankrike om Amerikas fastland. Efter kri-
Källa: Project Runeberg ·
