Sida 876
Australien.
280
gets slut måste Frankrike afstå Newfoundland och halfön Acadien, det nuvarande Nya Skotland. Men det var först, då England på Preussens sida* tog del i sjuåriga kriget, som detta växte ut till en afgörande världshistorisk kamp mellan England och Frankrike, en kamp i alla världsdelar och på alla haf, som skulle för oberäkneliga tider afgöra öfver hela fastlandets öden. I spetsen för Englands regering stod då den äldre William Pitt, kanske af alla engelska statsmän den, som gripit djupast in i sitt lands och världens historia. Han hade föresatt sig att göra England till jordens förnämsta kolonialmakt och fullföljde sin uppgift med den store statsmannens snille och orubbliga följdriktighet, under det Frankrikes politik leddes af odugliga gunstlingars och lastbara kvinnors nycker. Följden blef ock den man kunde vänta, att Frankrike öfver allt led de skymfligaste nederlag och de största förluster. Det led ingalunda brist på tappra och ridderliga krigare, i synnerhet till sjös, men allt deras mod tjänade till intet under den usla styrelsen. Greneral Wolf e köpte åt England med sin hjältedöd eröfringen af Canada (1759), och i västerns vildmarker kämpade de två folkens nybyggare med lika stor tapperhet och förbittring. Slutet blef att Frankrike i freden i Paris 1763 måste af träda alla sina besittningar på Amerikas norra fastland, och därmed var för all framtid afgjordt, om detta fastland skulle varda latinskt eller germaniskt. Samtidigt kämpade i Indien engelsmannen Clive mot den franske Dupleix, två hjältar, i mod och fältherrestorhet hvarandras värdiga likar. Men Dupleix måste se sin stora plan om ett franskt rike i Indien gå i spillror, då Clive genom segern vid Plassey gjort sig till hela Bengalens herre (efter 1757). Äfven Spanien, som deltagit i kriget på Frankrikes sida i kraft af det mellan den bourbon ska ättens olika grenar 1761 af slutna familjefördraget, led kännbara förluster och måste i freden afstå halfön Florida till England, hvaremot det dock i skadestånd fick Mississippis västra strand, det s. k. Louisiana, som Frankrike af trädt. Det var en lycka för Englands fiender, att dess nye konung Georg III 1761 i obegriplig förblindelse låtit Pitt afgå; annars hade sannolikt deras förluster blifvit ännu större. Englands besättande af Canada skulle likväl leda till en knappast väntad följd. Förut hade de engelska nybyggarne i Amerika haft alltför mycken anledning att vara på sin vakt mot sina franska grannar att kunna med nödig kraft bevaka sin rätt mot moderlandet England. Knappt var denna fara bortfallen, förrän allvarsamma stridigheter började yppa sig mellan England och kolonierna. Efter den tidens sed betraktades de senare i moderlandet hufvudsakligen såsom inkomstkällor att beskatta efter behag och lägenhet, men ingalunda såsom landsdelar med anspråk på rätten att lefva ett själfständigt lif. Denna rätt kräfdes emellertid af kolonisterna, som hittills fått lefva i fred under sina författ-nnigar, stiftade af dem själfva, och som tillhörde samma om sin frihet
Källa: Project Runeberg ·
