Sida 938
Australien.
342
Aischylos (* 525 f 456 f. Kr.) är kanske den mest karakteristiske af alla. Han behandlar sina ämnen i den för dem så lämpliga trilogiformen, tager upp de gamla sagorna sådana de voro, är fylld af from vördnad för dem och de gudar, som jämte hjältarne handla i dem. Det ligger en storslagen, nästan titanisk kraft öfver de karakterer han framställer. Sammanlagdt har han skrifvit närmare 90 dramer. Af dem finnas dock nu blott T i behåll. Märkligast af hans stycken äro den trilogi, som behandlar Prometheus' strid mot Zeus, samt den - omfattande dramerna
Agamemnon, Dödsofferbringerskorna och Eumeniderna - som, med ämnet taget ur den atridiska kungasläktens historia, behandlar Klytaimnestras mord på Agamemnon och hennes son Orestes' hämd därför.
Sofokles, den andre af de store tragöderna (* 496 f 406 f. Kr.), är mera fin och elegant än Aischylos. Det går ett vekare drag genom hans dramer, de äro i formen mera utbildade än Aischylos', och språket i dem står på höjden af fulländning. Men de ha ej Aischylos' sublima höghet och kraft, och den gamla tron på rättvisan i gudarnes styrelse, som i ett drama, så nära förbundet med religionen som Hellas', var så viktig, är ej lika fast som förut. Ödet, slumpen intager i Sofokles' dramer stor plats.
De mest uppskattade af de stycken, han skrifvit, äro Antigone samt dramerna om Oidipus, hvilka alla tillhöra den teban-ska sagokretsen.
Upplösningen, spårad hos Sofokles, blir verklighet hos Euripides (* 480 antikens realist. Han går både i stil och upp-Stilen, som förut i all sin kraft var lugn, nästan plastisk, blir hos honom häftigare, lidelsefull; uppfattningen af gudarne ändras därhän, att tron bytes i tvifvel och att slumpen, redan märkbar hos Sofokles, hos honom framträder alldeles påtagligt. De gamla ämnena måste han hålla fast, men han behandlar dem i hög grad fritt, och då han ej kan få utgången trolig på annat sätt, låter han den förmedlas af en gud, som med hjälp af en flygmaskin kommer ned på scenen och reder ut, hvad hjältarne trasslat ihop. Det är häraf namnet gudamaskineri (deus ex machina) kommit.
Sofokles,
f 405 f. Kr.), fattning från det gamla.
Källa: Project Runeberg ·
