Sida 945
Australien.
349
Med de germaniska infallen, folkvandringarna och alla de politiska rörelser, som beledsagade det gamla romerska väldets delning och fall, gick ej blott dess kultur under, dess språk sköljdes äfven bort med händelsernas upprörda flod, ingick uti och bildade nya språk.
Men ett språk, som är dödt i lifvet, har ej lång lifstid kvar i litteraturen; därför se vi redan snart nog under detta tidehvarf, hur språket förlorar sin gamla renhet och upptager både nya syntaktiska former och nya ord.
Det enda författarnamnet af någon betydenhet från denna epok är afrikanen Apulejus, från hvilken vi ha den vackra sagan om Amor och Psyche. I språkligt hänseende visar han dock redan drag af förfall.
Vi kunna äfven nämna skalderna Ausonius och Claudianus.
Med dem är den antika litteraturen död. De latinska litterära alster, som sedan komma, äro produkter af kristna författare.
Indien.
Det ringa inflytande, som de utomeuropeiska folkens litteraturer direkt haft på den moderna litteraturen, gör, att vi här mera utförligt behandla endast en af dem, Indiens, som för oss är viktigast, därför att den är affattad på det språk, sanskrit, som är det äldsta af den ariska stammens syskonspråk.
Till sin karakter är denna litteratur ytterst fantastisk, till sin form i hög grad konstrik.
Dess . ålder är ganska hög, dock på långt när ej till den grad, som landets egna fantasirika författare uppgifva.
De äldsta litterära minnesmärken vi ha på sanskrit, hinduernas heliga böcker, de s. k. vedas, torde vara affattade ungefär 1500 år före vår tideräkning. Från samma tid ungefär är den stora lagsamlingen Manus lagar. Dessa äro urkunderna för Indiens äldsta religion och samhällsskick, i mycket, med sin panteism och sin kastindelning, främmande för oss, men i en del saker stående oss ganska nära. Så förekommer t. ex. i Manus lagar väl för första gången uttalad denna sats, som sedan hos så många folk gått igen i litteraturen i skiftande former:
»Rättfärdigheten är den enda rätt, som blir menniskan trogen äfven i döden, ty alla andra hemfalla på samma gång som kroppen åt undergången ».
För epiken finna vi hos hinduerna tvenne representativa dikter, bland de längsta i sitt slag litteraturhistorien känner, men äfven af
Källa: Project Runeberg ·
