Sida 972
Australien.
376
Prof på det förra slaget ge Ereilla y Zunigas Araucana, ett förhärligande af spanjorernas strider rned araucanerna, ett chileniskt indianfolk, dels en hel följd af epos, som skildrade Karl I:s bragder.
Till det andra slaget ha vi att räkna Löpe de Vegas Jerusalems eröfring samt Angelicas skönhet, en fortsättning på orlando-dikterna.
Äfven herdedikten höll nu sitt intåg i Spanien. Dess bästa produkt torde vara portugisen Moniemayors på den elegantaste spanska prosa utförda herderoman Diana.
Tidehvarfvets förnämsta lyriker åter äro den ädle Luis Ponce de Leon, hvars enkelt sköna oden snarast voro hållna i klassisk anda, samt Fernando de Herrera, som i sina retoriskt praktfulla hymner och fantastiska kväden upptagit italienska former.
Jämte dessa alla mer eller mindre af främmande inflytande påverkade diktare framträder emellertid äfven en, som är utprägladt nationell. Det är statsmannnen, krigaren, skalden och historieskrifvåren Diego Hurtado de Mendoza, »skälmromanens» skapare.
Hans förnämsta arbete är romanen Lazarillo de Tormes. Denna af den mest fina iakttagelseförmåga präglade bok är Spaniens första realistiska roman och förebilden för alla den moderna litteraturens skälmromaner. Den skildrar en fattig pojke Lazarillos äfventyr och skälmstycken, först som ledsven för en blind gubbe, sedan som betjänt hos alla möjliga personer. Den gisslar med oupphunnen skärpa och friskhet de mest skilda lyten hos alla samhällsklasser.
Som historiker har Mendoza äfven vunnit ett namn genom sin skildring af de upproriska morernas underkufvande af Filip II.
Jämte dessa olika litteraturgrenar framträder under denna epok äfven dramat. Sin högsta utveckling nådde det först under nästa tidrymd, men dess början hör till denna.
Det spanska dramat började, som alla folks, såsom andligt skådespel. Men i motsats till i andra land utvecklas ej här det världsliga dramat ur det andliga, utan båda arterna gå jämsides.
Det andliga dramat är det, som kommer först. Det fanns redan utbildadt på 1200-talet, ja, hade redan vid midten af detta sekel hunnit en sådan utveckling, att Alfonso X i sin 1260 utgifna lagbok gör vissa inskränkningar i de andligas rätt att uppföra och åhöra andliga spel.
Af dessa andliga stycken ha vi nu intet i behåll, men sannolikt voro de af samma slag som de kyrkliga medeltidsskådespelen i allmänhet. De ämnen de mest rörde sig kring voro Kristi födelse och passionshistorien.
Det världsliga dramat framträder först sent i Spanien. Ett verkligt utbildadt världsligt drama finns där ej förr än under slutet af 1500-talet. Men ansatser till bildande af ett sådant voro emellertid gjorda förut.
Källa: Project Runeberg ·
