Tillbaka Read Runeberg

Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

Originalsida 505
Originalsida 505
Originalsida 504
Originalsida 505
504–505

Sida 505

220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV)

sammanhölls kring lifvet af ett bälte. Detta plagg motsvarades hos kvinnorna af en fotsid klädning, som likaledes kallades kjortel och omslöts med ett bälte. Som öfverplagg användes af båda könen mantel eller kåpa. Den senare var försedd med hufva till skydd för oväder. På hufvudet bars af mannen en låg hatt af mjuk filt, af kvinnan en hufva eller duk af tyg. Som man ieke begagnade knappar eller häktor, sammanhöllos kläderna af spännen. Dessa liksom bälten, halssmycken och ringar arbetades ofta konstrikt af silfver och guld och buros vid högtidliga tillfällen såsom prydnader och bevis på rikedom. Bonden gick ej numera väpnad med svärd och spjut utom då han kallades till strid. I hvardagslag bar han blott knif och yxa.

Man steg tidigt upp. liedan klockan fyra eller fem var man i full verksamhet, och klockan nio eller tio spisade man dagvard, som motsvarade vär middag, samt klockan fyra eller fem nattvard eller aftonmåltid. Den senare var hufvud-måltiden. Bröd utgjorde hufvudbeståndsdelen af födan. Det bakades mest af korn. Fisk och kött förtärdes i allmänhet saltade. Öl förekom allmänt och dracks i myckenhet vid högtidliga tillfällen. Tidigt gick man till sängs i synnerhet om vinterkvällarna, då man ej hade annan upplysning än den, man kunde få af brasan eller af stickblossen.

Hvarje bonde hade i byn sitt inhägnade område, som kallades tomt. Åker och äng voro däremot gemensamma på det sätt, att hvarje åker och hvarje äng delades i lika många stycken, som bönder funnos i byn. Betesmarken och skogen åter begagnades gemensamt. Åkerbruket led mycket af den stora styckningen, som gick så långt, att en bonde kunde hafva åker- och ängslotter på tjugo ställen. Den säd, som mest förekom, var korn. Rofvor, som på den tiden motsvarade nutidens potatis, odlades af hvarje hushåll.

Prästerskapet.

Redan i början af medeltiden afsöndrade sig prästerna såsom ett eget stånd från det öfriga folket. De omgåfvos med en särskild helgd, emedan folket trodde sig blott genom dem kunna träda i förbindelse med Gud. Prästernas stånd kallades

Källa: Project Runeberg ·