Sida 545
228. Gustaf I:s sista tal till rikets ständer efter A. Fryxell (III)
Sveriges barn skulle vilja rifva mig upp ur mullen, om det stode i deras makt. Dock må jag icke blygas att bekänna mänsklig svaghet och skröplighet, ty ingen är fullkomlig och utan vank. Därför beder jag eder, att I såsom trogna undersåtar viljen för Kristi skull förlåta och öfverse, ehvad brist som varit med min regering. Uppsåtet har alltid varit till rikets och dess inbyggares bästa. Mina grå hår, min fårade panna bära nog vittne om de många faror, vedervärdigheter och bekymmer, jag utstått under min fyrtioåriga regering.
Gustaf Vasas graf i Uppsala domkyrka.
Min tid är snart förbi. Ej tarfvas mig därom stjärnor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecken, att jag snart skall gå hädan.»
Därefter lät han uppläsa för riksstånden sitt testamente. Sedan de med ed lofvat att hålla dess bestämmelser, förmanade konungen dem till lydnad och hörsamhet mot sina söner, till sämja och enighet inbördes och befallde dem i Guds händer.
*
Källa: Project Runeberg ·
