Sida 920
362. Lejonet efter C. Vogt
träden, där jägaren gömmer sig i närheten af ett fastbundet byte, hvars skrik narrar dit den väldiga röfvaren.
Lejonet i öknen.
Liksom alla andra kattarter jagar lejonet merendels ensamt samt nästan uteslutande om natten. Det genomströfvar trippande långa sträckor för att komma till de ställen, där det hoppas finna byte. Företrädesvis uppsöker det sådana platser, där de stora växtätande däggdjuren samla sig, såsom drickställen, betesplatser, fållor och inhägnader för boskapshjordarna. Om dagen ser man sällan till lejonen, emedan de då, så länge det är ljust, hvila i den tätaste småskogen på skuggiga, svårtillgängliga gömställen, i öppna grottor och i klippspringor och endast ogärna låta störa sig. Likväl drifver hungern eller behofvet att undersöka jaktområdet lejonet stundom ut om dagen, och resande förtälja om mycket obehagliga möten med flockar af lejon, som till och med i klart solsken förföljde en af dessa otaliga antilop-hjordar, som genomströfva Centralafrika. Men sådana fall utgöra undantag från regeln, och en stor del af de berättelser, som skola bevisa en förment högsinthet hos lejonet, härrör endast och allenast från den liknöjdhet, hvartill alla
Källa: Project Runeberg ·
