Sida 726
273. John Ericsson af E. Beckman (F)
i ett land med mera utvecklad industri tillgodogöra sig denna sin uppfinning flyttade han öfver till England.
Varmluftsmaskinen, som gick mycket väl, då den eldades med ved, passade icke för Englands bränsle, stenkol. Detta var en stor missräkning för den fattige unge uppfinnaren. Men han hade hvarken tid eller lust att sitta med händerna i skötet och beklaga sig öfver sin motgång. Han hade fått anställning på en mekanisk verkstad. För dess räkning utförde han en förbättrad ångmaskin med konstgjordt dr^g, och han fick snart nog tillfälle att pröfva den i en mycket märklig täflan.
Amerikanskt järnvägståg 1831.
I vår tid har man svårt att föreställa sig, huru det gick till, då inga järnvägar funnos. Den, som icke var rik nog att åka, måste då, om han ville begifva sig till en annan ort, gå till fots. Men detta medförde stor tidspillan. Ja, då det gällde längre afstånd, var det ofta nog för den mindre bemedlade alldeles omöjligt att resa. Han fick vackert stanna hemma. På sådant sätt hölls han ej sällan mot sin vilja för alltid bunden vid samma fläck. För handelns och näringarnas kraftiga utveckling lade också den långsamma och dyrbara samfärdseln stora hinder i vägen.
Uppfinnarne sysslade därför mycket ifrigt med frågan om att snabbt och billigt förflytta personer och varor från en ort till en annan. Tanken på järnvägar med ångvagnar trängde sig alltmer i förgrunden. Men på många håll ansågs denna tanke så förflugen, att man i långa och lärda
Källa: Project Runeberg ·
