Sida 725
273. John Ericsson af E. Beckman (F)
Familjen hade flyttat till en bygd, där ingenting i den vägen knnde köpas, äfven om man haft penningar att köpa för. Men gossen var aldrig rådlös. Han gjorde sig själf en passare af björk och fäste nålar till spetsar i passarens ben. Pensel för färgläggning af sina ritningar saknade han också. Efter enträgna böner erhöll han slutligen tillåtelse att plocka hår ur sin mors pälskappa dock endast med villkor, att skörden togs så försiktigt, att det ej märktes, hvar han plockat. Han fick nog till två små penslar.
Sådant var besvärligt och tålamodspröfvande. Men hans viljekraft, uthållighet och uppfinningsrikhet stärktes för hvarje gång, han så i handling visade, att »själf är bäste dräng».
Det var de ritningar och modeller, han under dessa år utförde, som riktade Plåtens uppmärksamhet på honom. Då Johns ritningar förelädes för Platen, fällde denne ett ord, som drifvande och stärkande inskrefs i gossens själ. »Fortsätt», sade han, »som du börjat, min gosse, och du skall en dag uträtta något stort.» Platen gjorde, hvad han kunde, för att denna förutsägelse skulle bli verklighet, då han gaf sin skyddsling redan vid så unga år den nyss omtalade lärorika och inbringande anställningen.
Under de närmaste åren studerade John jämte sin äldre broder, Nils, den blifvande järnvägsbyggaren, flitigt matematik och mekanik. At ritstiftet ägnade han likaledes trägen öfning och blef därigenom en skicklig kartritare.
Yid sjutton års ålder öfver gick han till militäryrket och tog som fänrik inträde vid Jämtlands fältjägarekår. Där vann han snart allas hjärtan genom sitt hurtiga och öppna väsen, sin duglighet och sina kunskaper. Dessa togos snart i anspråk äfven på annat håll. Sedan han befordrats till löjtnant, anställdes han såsom afvittringslandtmätare vid den då pågående nya uppmätningen och kartläggningen af de norrländska länen. I denna befattning arbetade han bokstafligen för två. Men ändock hade han tid för uppfinningar. Det var då, hans första större uppfinning, den s. k. varmluftsmaskinen, såg dagen. Den var afsedd att drifvas icke med ånga utan med upphettad luft. För att
Källa: Project Runeberg ·
