Sida 510
220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV)
skilde sig från bättre bondgårdar, men de förnämligare uppförde åt sig prydliga och befästa boningar. Inom en inhägnad af vall och graf lågo husen. Hufvudbyggningen uppfördes i äldre tider af grofva bjälkar. Den var oftast två våningar hög och hade en svalgång rundt omkring öfversta våningen samt små fönsteröppningar och låga dörrar. Längre fram byggdes det förnämsta huset af sten i flera våningar med hängtorn och utbyggnader, springor i stället för fönster i nedersta våningen, skottgluggar bredvid fönstren i den öfversta, trånga trappor och låga gångar. I båda fallen var byggnaden uppförd så, att den med lätthet kunde försvaras mot anfallande fiender. Bland rummen i det inre märktes utom familjens enskilda rum borgstugan, där gårdens väpnade svenner höllo till, rustkammaren, där vapen och rustningar förvarades, frustugan, där kvinnorna vistades, samt riddarsalen, ett stort rum med praktfull inredning, där fester firades. Rummen uppvärmdes genom eldning i stora, öppna spisar och upplystes genom facklor och bloss. Utifrån kom ej mycket ljus eller luft genom de trånga fönstergluggarna. De nakna väggarna och de hårda stenbänkarna täcktes med väfda tapeter och hyenden. Omkring borgen, såsom ett sådant befäst hus kallades, lågo träbyggnader för hushållningen och tjänstfolket samt »apelgård och rosenlund», d. v. s. trädgård.
På de adliga gårdarna fördes vid festliga tillfällen ett lysande och präktigt lif. Från när och fjärran kommo då fränder och vänner ridande. De voro omgifna af stora följen af väpnade svenner. Öfver vindbryggan, som från porten kunde sänkas ned öfver vallgrafven, drog tåget in i borgen. Ståtlig välfägnad väntade dem där. Ett stort antal rätter af oxkött, fårkött, svinkött, hare, rå, gås, järpe, dufva, bakverk, ostkaka, frukt m. m. framsattes och förtärdes vid en enda måltid samt nedsköljdes med ofantliga mängder af öl och, när det var riktigt festligt, vin.
På nöjen var ingen brist. Under måltiderna och dryckeslagen roades sällskapet af lekare. Så kallades personer, hvilka utförde musik på fidla (fiol), giga (ett stränginstrument) eller pipa, sjöngo visor och berättade sagor. På efter-
Källa: Project Runeberg ·
