Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

öfver, emedan stränderna voro mycket snmpiga. Man måste därför begagna sig af tvenne små broar, som ledde öfver bäcken. Sachsarne tågade mot den ena och svenskarne mot den andra. De kejserliga fältherrarne sågo dessa rörelser, men de knnde icke hindra dem, emedan bäcken låg ntom skotthåll för kanonerna, som voro uppställda på höjden. Därför ville några, att man skulle angripa svenskarney innan de hunnit gå öfver bäcken och kommit i ordning. Men Tilly ville icke lämna sin fördelaktiga ställning. För att oroa svenskarne lät han dock antända byn Podelwitz nära den ena bron. Men Gustaf Adolf verkställde detta oaktadt öfvergången. Först kommo trenne skotska regementen, hvilka stannade strax bredvid bäcken för att skydda de efterföljande. Därpå framtågade de öfriga i en beundransvärd ordning och intogo hvart och ett sin bestämda plats, ehuru rummet var trångt mellan bäcken och de österrikiska kanonernas skotthåll. Tilly, omgifven af sina generaler, betraktade från höjden denna svenskarnes rörelse. Det säges, att han vid åsynen af deras förträffliga ordning bleknade och glömde svara på de kringstående generalernas frågor. Genom hans själ flög en mörk aning, ofta förebudet till den kommande olyckan.

Så snart härarna hunnit öfver bäcken, ordnades de af Gustaf Adolf själf. Sachsarne ställdes mot österrikarnes högra flygel. De utgjorde en här för sig själfva, hade fotfolket i midten och rytteriet på sidorna, alltsamman på två linjer, indelade i fyrkanter. Svenskarne ställdes mot Tilly och Pappenheim. De ordnades efter Gustaf Adolfs nya uppfinningar. Fotfolket uppställdes i små afdelningar. Så väl härigenom som genom sina lättare rustningar blefvo de rörligare och kunde snabbare ändra sina ställningar. Äfven rytteriet ordnades i smärre afdelningar på sidorna, men emellan dem ställdes musketerare. Artilleriet fördelades på flera ställen. Alltsamman ordnades på två linjer. På den första linjen midt emot Pappenheim förde Gustaf Adolf själf den högra flygeln. Ytterst stod Stålhandske med finnarne, därpå Åke Totts regemente, sedan Erik Soop med västgötarne, så Fredrik Stenbock med små-