Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

härens uppställning, utan han hade förändrat äfven utrustningen. Pikbärarnes antal var förminskadt, muskete-rarnes ökadt, och dessa senare buro lätt handterliga musköter utan gaffel och med flintlås. Kanonerna voro äfven lättare än österrikarnes.

Gustaf red omkring, ordnade det hela, tilltalade och uppmuntrade de enskilda. »Skjuten icke, gossar», sade han åt soldaterna, »förrän I sen hvitögat på fienden!» Ryttarn e rådde han att icke hamra svärden slöa på de stålklädda österrikarne utan stöta ned hästen, så blefve den ovige ryttaren sedan lätt besegrad. Så snart härarna voro ordnade, uppstod en betydelsefull tystnad. Då red konungen till midten af slagordningen, stannade där, aftog sin hatt och sänkte värjan mot jorden. Ovillkorligt följdes denna rörelse af alla de kringstående. Nu höjde konungen sin starka stämma, så att den hördes nästan öfver hela hären, och bad sålunda: »Allgode Gud, som bär seger och nederlag i din hand, vänd ditt huldrika ansikte till oss, dina tjänare! Från fjärran land och lugna boningar hafva vi kommit hit för att strida för frihet, för sanning, för ditt evangelium. Gif oss seger -för ditt heliga namns skull! Amen.» En djup känsla af mod och förtröstan spridde sig vid dessa ord genom hvarje bröst. Enhvar var redo att för den heliga saken segra eller dö, och med dessa känslor var segern ej tvifvelaktig.

Emellertid skickade konungen efter gammalt bruk en trumpetare att utmana sin motståndare och hans här till den blifvande striden. Trlly svarade: »Jag för min del har aldrig undvikit denna strid, och konungen vet ganska väl, hvar jag är att finna.»

3.

Ku började den förenade krigshären röra sig. Klockan var vid pass tolf, då trupperna kommo inom skotthåll för de kejserligas kanoner. Ett häftigt skjutande följde då från båda sidor, så att hela nejden genljöd däraf. Tvenne timmar varade detta skjutande. Gustaf Adolf ville icke rycka fram och angripa Tillys fördelaktiga ställning, hvilken denne senare icke ville öfvergifva.