Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

utan förnämligast om honom, som frambringat allt detta, visade sig som en håglös och ingalunda flitig lärjunge i skolans hufvudämnen. Däraf kom, att de flesta af hans lärare ansågo honom oduglig att studera. De gåfvo därför fadern rådet att sätta sonen i ett handtverk, på det denne i framtiden skulle kunna försörja sig med sina händers arbete. Detta bedröfvade högligen föräldrarne, som innerligt önskade, att sonen en gång måtte blifva präst. Men läraren i fysik, doktor Rothman, tröstade fadern med försäkran, att han ansåge, att ibland djäknarne funnes ingen enda, som gåfve så godt hopp om sig som Karl Lin-nseus, hvilken i framtiden som namnkunnig doktor skulle föda sig lika väl som någon präst. På Rothmans tillstyrkan fick ock Linnseus genomgå gymnasiet.

2.

Från Växjö gymnasium begaf sig Linnseus till universitetet i Lund 1727. Vid inresan i staden hörde han klockorna i dess kyrka ringa till begrafning. På sin fråga, hvem den aflidne vore, fick han den upplysningen, att det var en hans släkting, hos hvilken han hade hoppats finna skydd och hjälp. Sannolikt hade han nu snart måst lämna Lund, om han ej kommit i beröring med professor Stobseus d. ä. Denne fattade så stort behag för den synnerligt flitige ynglingen, att han lät honom fritt begagna sin stora boksamling; ja, han upptog honom i sitt hus och lofvade att göra honom till sin arfvinge.

På denna tid undervisade den berömde Olof Rudbeck i naturkunnighet vid universitetet i Uppsala. Där funnos ock de bästa lärare i medicin. Fördenskull lämnade Linnseus, som beslutat blifva läkare, efter ett år Lund och be* gaf sig till Uppsala. Den lilla penningsumma, som föräldrarne förihått gifva honom till uppsalafärden, var snart förtärd, och alla försök att få understöd till fortsättning af studierna misslyckades. Nöden växte med hvarje dag. Andtligen gick den så långt, att han måste linda om sina frusna fötter med papper, på det de icke skulle sticka fram ur de trasiga skodonen. I saknad af mat, kläder och penningar fann han sig nödsakad att säga farväl åt Uppsala och med detsamma äfven åt studierna.