Sida 677
261. År 1809 efter T. A. Säve (F)
hvarpå kriget hade förts. Konungen var afsatt, och styrelsen fördes af hans farbroder, som ännu ej hade någon i lag grundad myndighet. Sådan var landets ställning, då riksdagen kom tillsamman den 1 maj 1809.
Ett parti, de så kallade gustavianerna, ville, att hertig Karl skulle i egenskap af riksföreståndare förestå regeringen, till dess Grustaf Adolfs son blefve myndig, och att regeringssättet skulle blifva oförändradt. Men flertalet af adeln och de ofrälse stånden åter menade, att man borde begagna sig af tillfället för att vidtaga nödiga ändringar i grunderna för landets styrelse.
Den föregående tiden hade lärt, att både enväldets godtycke och folkväldets tvedräkt varit skadliga för riket. Under de hårda pröfningarna i Karl XII:s dagar hade man erfarit, hvad ett land kan få lida, då en envåldshärskare begagnar sig af sin makt för att tillfredsställa sina tycken. När kulan vid Fredrikshall ändat hjältekonungens lif, skyndade man därför att trygga sig mot en envåldskonungs missbruk af sin makt. Man förläde maktens tyngdpunkt till riksdagen. Det var 1719 och 1720.* Men den tid, som nu började, utmärkte sig väl å ena sidan för sin omsorg om vetenskap, konst och näringar men kännetecknades å den andra af partivälde, ståndstvister och skråanda samt utländsk bestickning. Så kom det därhän genom partiernas afund, snikenhet och maktlystnad, att riket blef beroende af utländska penningar och var nära att förlora sin själf-ständighet. Därför hälsade flertalet af landets invånare med glädje Gustaf III:s statshvälfning år 1772, som skulle till väsentliga delar återställa åt konung, råd och riksdag den makt, som hvardera ägt före 1680.
Det statsskick, som Gustaf III införde, var ej tillräckligt betryggande för folkets fri- och rättigheter, helst som konungen hvarken ägde tillbörlig aktning för lag och rätt eller insåg nödvändigheten att ärligt samverka med riksdagen. Han begagnade sig af de tvetydiga och obestämda uttryckssätten i den nya regeringsformen för att på rådets och riksdagens bekostnad höja sin makt mycket mer, än som Öfverensstämde med den lagbundna frihet, han berömde
Källa: Project Runeberg ·
