Tillbaka Read Runeberg

Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

Originalsida 704
Originalsida 704
Originalsida 704
Originalsida 705
704–705

Sida 704

267. Esaias Tegnér efter B. Lundblad (IV)

att få en lärd uppfostran. Ungefär tre år hade gossen varit hos Branting.

Nu fick Esaias mottaga undervisning af sin äldste broder, Lars Gustaf, som var informator hos en af Brantings grannar, kapten Lövenhjelm. Då Lars Gustaf något mer än ett år därefter åtog sig lärareplats i en annan familj, nämligen hos brukspatron Myhrman på Rämens järnbruk i Filipstads bergslag, medföljde Esaias dit för att fortfarande undervisas af honom. Här gick Esaias med stormsteg framåt i vetande. På Rämen trifdes han godt; här umgicks han flitigt med de värdefulla böcker, som funnos i Myhrmans stora boksamling. Så mycken kunskap i latin, grekiska, franska och tyska hade Esaias nu inhämtat, att han kunde läsa de vittra författare, som funnos i boksamlingen på dessa språk. De ihärdiga själsansträngningar, han underkastade sig, skulle tvifvelsutan hafva menligt inverkat på den växande gossens hälsa, om ej lyckliga yttre förhållanden hade motverkat dem. Redan den landtliga vistelsen i en nordisk bergsbygd var välgörande. Därtill kom, att i brukspatron Myhrmans hem allt var ordnadt efter gammaldags sed. På lofstunderna skyndade ungdomen ut kring berg och backar till muntra lekar och härdande kroppsöfningar. Här pröfvade man hvarandras senor, här täflade man i ystra upptåg. Esaias, den trägne enstöringen, fick ej vara i ro på sin kammare, man ryckte honom ut med sig till brottning och språng, till trissa och klot. Hängde vintern sin rimfrost på träden, så måste Esaias vara med om kälkåkningen utför svindlande höjder eller skridskofärderna på den blanka isen.

Icke fullt 16 år gammal blef han antagen till lärare för Myhrmans yngre söner. Vården om deras och egna studier upptog nu hans tid. Han blef alltmer svår att rycka bort från boken, blef i umgänget alltmer skygg, i samtal alltmer tyst och förströdd. Ljusen, som den ordentliga husmodern för dagen lämnade ut, ville på hans rum aldrig förslå. De brunno större delen af natten. Han skref emellanåt vers men blef misslynt, då man röjde kunskap härom. Han berättar själf från denna tid: »Rimmandet blef mer sällsynt,

Källa: Project Runeberg ·