Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

snö och skum i ansiktet på dig, när vågorna resa sig som väldiga vattenberg och skummet från deras hvita kammar kastas högt upp i luften, när hafvet, då det möter isen, häfver upp sig och bryter in öfver den med gröngula forsar, och när isflakarna stöta mot hvarandra och krossas till smulor, under det vattenskum och isstycken kastas upp mot himmeln, då är du midt uti Ishafvets förskräckelser. Ingen stjärna, intet norrsken sprider sitt ljus öfver det rasande tumlet. Tunga stormskyar jaga öfver himmeln; allt är moln och mörker; allt larm och uppror. Midt i denna hafvets vilda lek gungar som ett nötskal på de fjällhöga vågorna ett litet skröpligt människoverk, ett skepp med lefvande människor ombord. Ve dem, om de komma för nära en af dessa flakar, eller om de våga sig in emellan dem i det ögonblick, de törna mot hvarandra! Men genom larmet hör man kommandoropen, och punktligt blifva de åtlydda. Sälfångaren styr lugnt ut till hafs för att komma från isen. Han är van vid allt detta.

Men du må ej tro, att det på Ishafvet är endast storm. Nej, det kan där vara lika blidt och lugnt som här hemma en vacker vårdag med solsken och fågelsång. Ja, inne i isen är det oftast stilla och lugnt. Det, som i synnerhet står för mig, när jag tänker på Ishafvet, är detta egendomliga lugn, så skildt från all världens oro. Från den hvitblå himmeln gjuter solen oafbrutet natt och dag sitt ljus öfver de hvita, snötäckta isfälten. Det glittrar och blänker öfver allt omkring dig; från isflakarnas kanter kastas ett kallt, blått återsken, som bryter sig i det genomskinliga hafvet med kristallklara blå och gröna färger. I solskenet ligger sälhunden och sträcker sig. Man blir aldrig trött af att erinra sig allt detta.

Men det händer, att lugnet hastigt afbrytes. Långt bort på isen kommer ett stort hvitt djur. Det hukar sig ned, smyger fram långs efter isen, går tyst ned i hafvet, simmar med endast nosen öfver vattnet, stiger ljudlöst upp på nästa isflake, smyger sig åter fram och gömmer sig bakom hvarje isstycke, som rest sig upp. Det är isbjörnen, som är ute. Nu ligger den stilla ett ögonblick och lurar;