Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

från den ena stora salen till den andra. Öfver allt se vi stora hopar af elefanttänder, noshörningshorn, sköldpaddskal och sågfisktänder. Från den gata, vid hvilken elfenbenshnset och många andra packhns ligga, komma vi ut på en mycket stor, oregelbunden, öppen plats, som mot söder sträcker sig till den största af vattenbehållarna (bassängerna) och på alla sidor är omgifven af packhus. Så långt ögat når, ligger fat vid fat och bal vid bal. Emellan dessa slingra sig kors och tvärs smala gångar, som alla äro uppfyllda med folk, hästar och vagnar. På vänstra sidan ser allt blått ut. En femvåningsbyggnad, som har fritt läge åt alla sidor, ådrager sig i synnerhet vår uppmärksamhet genom sin mörkblå dörr och sina blå fönsterkarmar. Invändigt äro äfven trappor och väggar blå, och arbetarne, som gå blåklädda, äro alldeles blå i ansikte och på händer. Yi träda in och äro nu i indigohuset (blåfärgshuset), det största och rikaste i hela världen. Den dyrbara varan ligger där förvarad i tusentals lådor, af hvilka de flesta icke blifvit öppnade, sedan afsän-darne i Bengalen fört dem ombord, sorgfälligt nedpackade för den långa färden. Men indigostoftet är mycket fint. Det tränger genom den minsta öppning, och dessutom öppnas dagligen hundratals lådor, för att köparne måtte få se prof på varan. Det är därför ej underligt, att de, som arbeta i indigohuset, blifva blå.

Till höger om indigohuset ligger det stora telagret. Hela huset från marken upp till femte våningen är full-packadt med flera hundra tusen bruna små lådor, som äro beklädda med papper och försedda med kinesisk påskrift. Vi gå från det ena stora rummet till det andra. Öfver allt ligga stora staplar af telådor. Det ser ut, som vore vi uti en liten stad.* De uppstaplade lådorna föreställa husen och gångarna mellan dem gator. Hvem skall förtära denna mängd te? Utländingen, som ej känner engelska bruk och seder, må väl fråga detta, men den, som vet, huru allmänt te drickes i England, förstår, hvilka stora massor däraf måste gå åt. Klockan sex hvarje afton dricka nästan alla engelsmän, åtminstone de, som tillhöra den kroppsarbetande klassen, sitt te. Vid detta klockslag lämna murare och