Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

aftryckt på papper. Men före Gavtenberg hade ingen kommit på den tanken att genom denna eller någon ännu bättra konst tillverka böcker i mängd.

Han utskar först trätaflor med upphöjda bokstäfverr hvilka belädes med svärta. Men härvid nödsakades han att skära lika många taflor, som han ville hafva sidor. Med aftryckningen för hand ville det icke heller gå bra, ty trycket blef icke jämnt öfver allt. Detta ledde honom till tanken på att sammansätta en press, genom hvilken ett likformigt tryck skulle kunna åstadkommas. Själf ägde han inga penningar, utan han måste arbeta med lånadt förlag, hvar-igenom han råkade i många svårigheter.

Andtligen under de försök, han gjorde med sina trätaflor, gick ett nytt ljus upp för honom. Han tänkte: >.Om du skure de särskilda bokstäfverna lösa ur trätaflan, så kunde du sätta ihop dem efter eget behag och af dem oupphörligt bilda nya ord.» Sagdt och gjordt! Då de i trätaflan skurna orden naturligtvis alltid förblefvo desamma, hade han med dem icke kunnat uträtta så mycket som nu, då bokstäfverna voro rörliga. Detta skola vi förtydliga genom ett exempel. När han hade de lösa bokstäfverna a, f t, o, n,. så kunde han af dem genom att flytta om dem på olika sätt bilda orden afton, ton, not, fat, fot o. s. v.; men, när samma bokstäfver sutto fast och voro inskurna i trätaflan, så kunde man med dem icke trycka annat än blott ordet afton. Häraf ser man, hvilket ansenligt steg framåt uppfinningen var.

Emellertid fann Grutenberg snart, att träbokstäfverna lätteligen afnöttes och sålunda icke gåfvo vackra aftrycky och att det ändock kostade otrolig tid och möda att i trä skära så många alfabet, som fordrades till en större bok. Däraf leddes han på den tanken att förfärdiga bokstäfver af metall. Därmed följde ock den nya fördelen, att dessa bokstäfver kunde förfärdigas mer regelbundet lika till storlek och dessutom vida mindre än träbokstäfverna. Detta var ett nytt framsteg. Uppgiften löste Gutenberg' därigenom, att han göt bly öfver bokstäfver, som voro fint och vackert ingräfda i mässing. Härigenom erhöll han fördjupade formar, i hvilka han sedan göt bokstäfver af metall.