Sida 451
202. Nials saga af A. Ekermann (IV)
»Dig skall man bära ut; du skall ej innebrännas.» »Du har ju lofvat mig, mormor», svarade barnet, »att vi aldrig skulle skiljas, så länge jag vill vara hos dig. Mycket bättre synes det mig att dö med dig och Nial än att öfverlefva er.» Nial och Bergtora lade sig nu på bädden med gossen mellan sig. Därpå gjorde de korstecknet öfver sig och honom samt befallde sina själar i Gruds hand. Hussvennen tog huden efter en nyss slaktad oxe och bredde den enligt Nials befallning öfver dem samt gick därpå ut.
Skarpheden, Grrim och Kåre grepo de nedfallande bränderna i farten och slungade ut dem bland Floses män. Dessa kastade spjut mot dem, men de grepo dem i luften och kastade dem tillbaka ut. Detta vapenskifte varade en stund. Då föllo stor bjälkarna ned från taket. Kåre och Skarpheden sprungo till änden af huset. Där var en tvärbjälke nedfallen. »Spring ut här!» sade Kåre. »Jag skall stödja dig och strax komma efter.» »Nej», svarade Skarpheden, »löp du förut! Jag följer.» Kåre grep då tag i en lågande stock och slängde den ut från taket på de nedanför stående, hvarefter han med håret och kläderna i ljus låga störtade sig ned och löpte långs med röken. Då sade en af dem, som stodo närmast: »Sprang där icke en man ut från taket?» »Yisst icke», svarade en annan, »det var Skarpheden, som kastade en brand ned på oss.» Kåre löpte, tills han kom till en bäck; i den kastade han sig och släckte sålunda elden. Därpå sprang han vidare till en grop och hvilade sig där.
Skarpheden sprang upp på tvärbjälken efter Kåre, men den brast under honom, och ett nytt försök att koinma upp på taket lyckades lika illa. Han gick då fram långs sidoväggen och kom till sin broder Grim. De togo hvarandras händer och trampade ned elden; men, när de kommit midt i huset, föll Grim död ned. Skarpheden gick då bort mot änden af huset. Plötsligt vardt där ett väldigt brak. Taket föll ned, och mellan det och gafvelväggen inklämdes Skarpheden, så att han ej kunde röra sig.
Flose och hans män stannade kvar vid brandstället, tills det dagats. Då kom en man, som sade sig heta Grer-
Källa: Project Runeberg ·
