Sida 574
237. Slaget vid Lytzen efter A. Fryxell och G. H. Mellin m. fl. (III)
En af Wallensteins förposter märkte emellertid den 5 november mot aftonen, att en större fientlig styrka var i annalkande. En ryttare sprängde genast åstad för att anmäla detta för fältherren. Denne ville till en början ej tro därpå, men snart blef han öfvertygad därom, då han fick höra dånet från de svenska kanonerna och se några af sina regementen komma flyende. Nu slogs allarm, signalskott dånade, och kurirer sändes åt alla håll med order, att trupperna skulle skynda till hufvudlägret. Äfven Pappen-heim fick befallning att infinna sig, det fortaste han kunde.
Emellertid hade det inbrytande mörkret hejdat svenskarne. Wallenstein fick tillfälle att under natten samla och ordna sin här. Han uppställde den norr om vägen till Leipzig. På ömse sidor om denna löpte djupa diken. Under hela natten arbetade man på att göra dessa djupare och bredare. Af den uppkastade jorden bildades bröstvärn, och nere i dikena ställdes musketerare. Strax bakom dikena fick artilleriet sin plats: i midten ett batteri på sju kanoner med andra batterier på sidorna om sig. Bakom artilleriet ordnades fotfolket i stora fyrkanter, på sidorna ställdes rytteriet, som likaledes var ordnadt i djupa fyrkanter. Wallenstein, som själf hade ordnat härens uppställning vid skenet af bloss och vakteldar, lät, då dagsljuset började skönjas genom dimman, fältprästerna läsa mässan. Därefter bestämde han, att den kejserliga härens fältrop skulle blifva: »Jesus! Maria!» samt anlade jämte sina officerare och soldater rödt skärp och röd bindel som igen-känningstecken. Sedan åkte han framför leden, hälsade vänligt sina soldater och tog sin plats i midten af slagordningen. Så väntade han svenskarnes anfall.
Äfven den svenska hären tillbringade natten på öppna fältet. Den var uppställd på två linjer, som voro ungefärligen jämnstarka och ordnade på samma sätt. I midten, som anfördes af Nils Brahe, stod hufvudsakligen fotfolk. Den högra flygeln utgjordes förnämligast af rytteri under konungens befäl. Den vänstra, hvars befälhafvare var Bernhard af Weimar, bestod likaledes till största delen af rytteri. Så väl midt som flyglar, i hvilka trupper af olika slag
Källa: Project Runeberg ·
