Sida 604
243. Tåget öfver Bälten efter F. F. Carlson (III)
då isen på en gång brast under två svenska ryttarskaror. De öfriga regementena studsade. Ett ögonblick sväfvade man i ovisshet, om icke samma öde skulle träffa största delen af den svenska hären. Yrangel var i stor fara. Konungen, som befann sig nära stället äfven ute på isen, drog sig då i stället för att söka land med ögonskenlig lifsfara framom den brustna isen längre utåt sjön och kväfde därigenom all fruktan hos de sina. Sedan gick han med dem rakt på fienden, som var nära att angripa Yrangel i sidan. Upplands rytteri utförde ett hastigt anfall. Det lyckades, och snart blef segern fullständig. Det danska rytteriet var helt och hållet brutet, och fotfolket gaf sig utan strid.
Svenskarne voro nu herrar öfver Eyn. Ön var utan befästa platser. Hafvet hade ansetts som dess försvar.
3.
Men det svåraste återstod: öfvergången öfver Stora Bält till Själland. Hafsarmen var här vida bredare. En enda natts frost hade gjort det möjligt att med hären öfvergå till Fyn. Osäkert var, om det läte sig göra att taga det sista, viktigaste steget.
Två vägar kunde väljas. Den ena bar från Nyborg rätt öfver till Korsör. Den var den kortaste men tillika den farligaste. Den andra gick från Svendborg på en omväg öfver flera mindre öar. Den var betydligt längre men fördelaktigare därigenom, att sunden från ö till ö voro betydligt smalare än den stora öfverfarten. Redan samma &fton, då konungen kommit öfver till Fyn, hade han sändt Dahlberg till Svendborg för att undersöka isens styrka. Den andra vägen lät han Yrangel undersöka.
Fem dagar vistades Karl X på Fyn i en ständig oro öfver de stridiga underrättelser, som tid efter annan an-kommo. Än berättades det, att isen vore alldeles säker, än åter, att den redan brutit upp.
Ändtligen den 4 februari klockan nio om aftonen kom Dahlberg tillbaka till konungen i Dalhems kloster med den underrättelsen, att isen med full säkerhet bar från Svendborg till öarna Langeland och Låland. Konungen slog
Källa: Project Runeberg ·
