Tillbaka Read Runeberg

Läsebok för folkskolan: Afdelning 3, 4, 5 och 6

Originalsida 627
Originalsida 627
Originalsida 626
Originalsida 627
626–627

Sida 627

250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III)

Under uppväxtåren gaf den unge prinsen i många fall godt hopp om sig. Han var hurtig i sitt uppträdande och omfattade med ömmaste släktkärlek sina närmaste. Sär-skildt var han med starka band fäst vid sin äldre syster, Hedvig Sofia. Underrättelsen om hennes död, som nådde Karl kort efter slaget vid Poltava, kom honom, den pröfvade hjälten, som nyss utan att ändra en min bevittnat ett förkrossande nederlag, att utgjuta bittra tårar.

Emellertid måste det menligt inverka på Karl, att han växte upp under enväldet, som på den tiden rådde i Sverige liksom i nästan hela Europa. Han såg ända från sina späda år, huru alla i krypande underdånighet böjde sig för hans allsmäktige fader, ja, huru lärare och uppvaktande visade stor undfallenhet för hans egen vilja. Härigenom närdes på ett farligt sätt det anlag för själfrådighet och envishet, som af naturen låg i Karls lynne. Prinsen vande sig att betrakta ingenting såsom omöjligt för sitt härskarbud. »Goda råd», menade han, »kunde man väl höra men behöfde ej följa dem.» Sina verkliga afsikter slöt han, fåordig och inbunden, inom sitt eget bröst.

Detta blef så mycket ödesdigrare, som Karl XII ovanligt tidigt kom till makten. Han hade nämligen ännu ej fyllt femton år, då hans fader dog. Den förmyndarstyrelse, som Karl XI genom sitt testamente hade förordnat att föra styrelsen under sonens minderårighet, var nog svag att redan efter ett halft år gifva efter för riksdagens önskan, att den unge konungen skulle själf öfvertaga regeringen. Adeln, hvilken under en ung och, som man tänkte, lättledd konung hoppades på lindring i Karl XI :s stränga framfart vid indragningen af kronogodsen, ifrade mycket för ett sådant beslut. De öfriga stånden och regeringen voro nog kortsynta att gå in härpå. Vid kröningen satte Karl såsom envåldskonung själf kronan på sitt hufvud och underlät att aflägga den vanliga konungaeden, hvilket, såsom en samtida berättar, gick ständerna genom märg och ben.

2.

Sålunda hade Sveriges öde blifvit lagdt i en femtonårig, oerfaren och själfrådig ynglings händer. Hans makt var

Källa: Project Runeberg ·