Sida 628
250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III)
därtill oinskränkt, och det visade sig snart, att han visste begagna sig däraf. Liksom sin fader rådförde sig Karl XII ofta ej med de gamla kungliga råden utan af gjorde ärendena med sina förtrogna, af hvilka Karl Piper snart blef den mest inflytelserike. Det måste sägas till den unge konungens beröm, att han med ovanlig ifver ägnade sig åt regeringsbestyren och i sin faders anda sträfvade att upprätthålla sträng ordning i landet. Adeln fann snart, att den missräknat sig, då den hoppats kunna leda den unge härskaren efter sina afsikter.
Men, hade Karl XII än ärft sin faders viljekraft och styrelsegrundsatser, ägde han dock ej dennes stora klokhet och sparsamhet med statens medel. Tvärt om visade han sig ganska obetänksam och slösaktig. Mellan regeringsbestyren, som han tog på fullt allvar, roade han sig med en mängd uppsluppna, ofta lifsfarliga upptåg. I sin frände hertig Fredrik af Holstein-Gottorp, som var förmäld med konungens syster Hedvig Sofia, fick han en villig deltagare i sina äfventyr. Med honom företog Karl XII ofta halsbrytande ridter eller jagade björnar i skogarna vid Kungsör med endast påkar och hötjugor. Till ära för sin käre svåger och syster lät han anställa lysande hoifester och gaf dem dyrbara skänker. Sålunda gjorde han snart slut på de skatter, som hans fader, den store rikshushållaren, hade samlat.
Yärre blef det emellertid snart. Konung August i Sachsen-Polen, som var Karl XII:s kusin, öfverföll honom nämligen lömskt med krig, sedan han ingått ett hemligt förbund med Sveriges grannar Ryssland och Danmark. Men i stället för att genast vända sig mot August anföll Karl XII själf Danmark för att hjälpa sin svåger, hertigen af Holstein-Gottorp. Därunder fick han ännu en fiende, nämligen Rysslands unge och äregirige härskare, tsar Peter. Sålunda på alla håll omgifven af fiender tappade Karl XII likväl ej modet utan gick dem rakt på lifvet och slog dem, den ene efter den andre, förklarande — såsom det säges —, då de första kulorna hveno omkring öronen på honom, att »detta hädanefter skulle blifva hans musik». Danmark tvingade han till fred genom en hastig landstigning på Själland i juli
Källa: Project Runeberg ·
