Sida 8
6. Fabler
Ill. W[ilhelm] M[eyer]B[runo] L[iljefors]
C. Haren och snigeln.
I ett busksnår satt en hare och klippte med sina långa öron. Då fick han se en snigel komma krypande. »Så långsamt du kryper, snigel! Hvilken eländig varelse är du icke!» sade haren. »Det är sant, att jag är långsam, men jag törs likväl», sade snigeln, som kände harens obetänksamhet, »slå vad med dig, att jag skall komma före dig till trädet, som står där uppe på kullen.» Haren log och sade: »Det vare sagdt!»
Kapplöpningen började. Det gick långsamt för snigeln. Haren sprang ett stycke framåt, vände tillbaka till snigeln, hoppade några hvarf omkring honom och gjorde många krumbukter för att drifva gäck med sin medtäflare. När de kommit halfvägs och haren blifvit trött af de många sidosprången, sade han: »Jag vill taga mig en lur, jag kan göra det utan fara; sedan jag hvilat mig en stund, kan jag lätt springa om den där långsamma snigeln, innan han hunnit målet. Jag kan vara säker på att hinna först dit. Vadet skall jag vinna, äfven om jag nu hvilar mig en stund.»
Källa: Project Runeberg ·
